Att komma hem när man varit borta en helg kan vara skönast i världen. Och så kan det vara som här i kväll, när man inser att man visst både var aptrött och hade jättebråttom i fredags innan man åkte...
Bananflugorna har förökat sig i köket, där det för övrig vilar en suspekt lukt kring vasken. Det ligger leksaker på hela vardagsrumsgolvet. Det ligger smutsig disk på diskbänken och någon har glömt att spola i toan innan de for hemifrån (leta inga syndabockar, det var troligtvis du själv).
Först satte jag mig framför datorn och tänke trolla bort eländet genom att svänga ryggen mot det. Sedan fick jag ett sällsynt anfall av jävlaranamma - 20 minuter! - tänkte jag. Jag orkar 20 minuter ännu ikväll.
Man hinner mera än man tror på 20 minuter. Man hinner: hälla wc-anka i vessan, ställa skorna i hallen i ordning, plocka upp leksaker och smutsvätt, vika in lite rentvätt i skåpen, plocka muggar och glas som står på diverse bord in i diskmaskinen, svepa av några ytor i köket med trasan, föra ut paffskivorna som stått lutade mot väggen i tamburen, hämta in tidningen, sopa kök och tambur och skipa fred i smulornas krig, till slut tvätta ur wc-byttan och snabbt gnida av lavoaren med handtvål. Och plötsligt ser här, om inte skinande rent, så i alla fall helt ok ut igen!
Jag borde göra dethär oftare än vad jag gör alltså...
No comments:
Post a Comment