Inlägg

Jag vet, jag har tagit lite semester från datorn emellanåt.

Just nu sitter jag här och filosoferar kring livet lite igen (ja, sambon for på jobb en vecka idag igen, just precis därför).

Jag funderar på jobbet, nu börjar jag vara inkörd i rullorna och jag börjar också återigen finna mig som småstadssjukans envisa antagonist igen. Jag får påminna mig själv ideligen - Har jag inte hört det berättas av personen själv i fråga så har jag inte hört det!
Det blir en massa dubbla förklaringar, men jag frågar och vill få bekräftat av varje människa enskilt och inte av någon tredje part eller ett rykte.
Jag säger inte att det inte har sina fördelar, man slänger ut en fråga i luften och alltid finns det nån som känner nån som kan hjälpa en eller ge en ett svar. Bekantas bekanta som plötsligt visar sig vara riktiga pärlor. Men inte utan att jag frågar dem själv "Hej, jag letar efter nån som kan hjälpa mig med ... stämmer det att du är bra på ...?"

Så funderar jag på husbyggande, det har blivit så mycket annat emellan så jag har fått ta en paus med det. Och nu när jag tittar på ritnngarna igen vill jag ändra en massa, eller ångra mig helt. Eller ta en paus från allt vad husbyggande heter. Inte söka offerter, inte vippa ner de gamla husen på tomten heller. Bara stanna tiden och fundera lite till. Suck! Aldrig kan man bestämma sig, aldrig är man nöjd!

Och så funderar jag på mina studier. Jag har så fasikens roligt och mycket att göra på jobbet, så jag har helt glömt att jag borde fylla i praktikpapper emellan när jag hittar nån ledig stund. Och, det som är lite illa, jag har inte alls hunnit titta på nån bokföring ännu. Attans attans. Måste, med våld om så, få det inpassat i mitt jobb just nu, vill ju ta ut grundexamen ren till hösten! (Men nåt avgångsbetyg blir det inte om jag inte studerar nästa år, så det får jag snällt orka med i alla fall!)

Jaja, lite sånt just nu.
Annars är landet lugnt. Ska fira midsommar hemhemma i sambons frånvaro och kommer därmed att bila genom det avlånga landet tillsammans med hundratusentals andra imorgon eftermiddag. Ensam med knattarna. Detta kan bli spännande!

Tickeli tack

Tiden rusar iväg med mig.
Just nu har jag fullt med arbete och lite till på jobbet och arbetsdagarna susar förbi med en svindlande fart. Kvällarna går i nästan samma takt. Hämta barn, laga mat, äta, gå ut en stund, komma in, äta kvällsbit, borsta tänder, byta om, läsa saga, plocka i köket, plocka leksaker, ligga utslagen på soffan och slötitta på något på tv eller slösurfa, ta en tidig kväll för det är ändå tidigt väckning imorgon osv. Kvällarna blir så korta och jag hinner vara så lite tillsammans med pojkarna känns det som. Tiden med knattarna på kvällen har nästan blivit så helig att jag inte ids göra nåt nyttigt då, utan bara är med dem.

Ikväll blev det dessutom så att fammo hämtade pojkarna medan jag åkte till Bergkulla och sprutade roundup för glatta livet. Iförd gammal farkkuskjorta, gummihandskar, solglasögon och duk för håret, jag måste ha sett ut som en mördare, vilket jag var. Om några dagar ska det börja märkas om giftet biter på dedär jättelokorna. Förutom den giftiga jättelokan har vi ju kirskål i mängd och massor där, samt en massa lupiner. Kirskålen är inte giftig, tvärtom, så jag låter den hållas ett tag till, men lupinerna... Ja jag vet att lupiner är inkräktare, men sini, då jag tycker att dom är så fina. Jaja, vi behåller bara de som växer ovanför huset så plockar jag helt enkelt bort (eller in) de som växer nere i skogen.

De blå irisarna är tack och lov inget jag behöver rensa bort!

Sommartankar

De två senaste dagarna har jag varit och bekantat mig med Nagu-kontoret på jobbet, kommer att vikariera där också i sommar. Ska bli riktigt roligt, bara jag får skyltar. Att komma för sent till dagmamman idag för att jag inte rymdes med på färjan var inte roligt.
Det jag slogs av, sådär i jobbsammanhang, är det att Nagu vinner 5-1 mot Pargas i lunchrestaurangsalternativ sommartid (vintertid är det antagligen tvärtom). Billigare och godare. Alla gånger!

Överväger starkt att ta med knattarna dit nån ledig lördag eller söndag. Tänk ett sånt äventyr bara att åka färja!
Som barn tutade vi ju av och an mellan Replot och fastlandet i färja somrarna i ända, så för mig är det ingen större nyhet, men den Maskintokiga Krabaten, han skulle få nåt att uppleva!

Sådär annars har det blivit lite väl skralt med tränandet denhär veckan. Idag tvingade jag mig ut på en kort kvällspromenad trots att jag redan var trött efter en vaknatt med Filuren och en full arbetsdag, försenad hemkomst, middag och biblioteksbesök. Och en massa stillasittande och bilsittande då också förstås, så promenaden behövdes.
Idag var också första dagen jag hade riktigt dåligt samvete över att jag inte kan ge mina knattar sommarlov i år. Antagligen på grund av förseningen på eftermiddagen så jag inte fick hem dem före fem... Tänk att vi bara har veckosluten på oss. Specifikt de veckoslut då sambon är på jobb, för när han är hemma har han ofta eget jobb och vi underhåller oss hemma på gården. Därför blev det ett oplanerat biblioteksbesök idag, då jag vet att vi älskar biblioteksbesöken lika mycket jag och knattarna och jag ville göra nåt med dem annat än bara titta på barnprogram hemma. Det gäller väl att fånga de ögonblick av sommar som man bara kan!

För en gångs skull

Jag kom ihåg kameran!
Vi tog en kort tur av och an till Bergkulla för att plantera en ny granhäck innanför den gamla vildvuxna och för att bli uppätna av myggor, tydligen. Tanken är hursomhelst den att om en sju-åtta år när de nya granarna är tillräckligt stora huggs den gamla granhäcken ner och vi har en ny låg häck igen.

Storebror lagade mat.

Lillebror kokade kaffe.

Sen blev det lite bergsbestigning (tomten gör skäl för sitt namn!)

Sånt som inte syns i bilder

Jag önskar att jag hade haft kameran med mig idag på eftermiddagen, men jag är ingen expertfotograf och det jag vill berätta är sånt som inte går att fånga på bild.

Sval vind i håret, milda vågor runt fötterna. Känslan då man har dragit upp snibbar av kjolen och stuckit in dem innanför linningen för att exponera lite mera hud för solen och lite mindre kjol för de salta stänken.
Ivriga barnskrik när vattenstänk kommer ända upp i ansiktet och lukten av salt friskt hav blandat med den sura lukten av vass och tång som torkar på stranden.

Och i allt det sköna somriga och härliga, ett litet styng av dåligt samvete. För just nu jobbar vi som dårar med andra saker och då känns det så fel att när vi har en ledig stund bara roa oss. För där står ju vårt Bergkulla, med gräset som växer långa vägar över anklarna igen, med äppelträd som fluffiga vita dunbollar, med en egen strand där vassen inte röjts på flera år och det verkar som om vi inte bryr oss. Tro mig, det kliar i fingrarna, men tiden och barnvakterna och allt sånt räcker inte till just nu. En månad till. Sen efter midsommar kan vi ge allt, både energi och pengar till vår fina, om än för stunden lite ensamma, gård.