Vårsymptom

Jag hinner inte liksom med just nu märker jag.
Det känns som att jag väntat och väntat på startskottet - vårens ankomst, skolavslutning, körfest, sommarjobb, trädgårdspynj, att snön ska smälta på nya tomten - antagligen inget och allt på en gång, så länge nu. Och sett fram emot allt och förberett mig och nu, nu när det börjar hända saker, nu hänger jag inte alls med.
Datumen avlöser varandra i en hisnande takt och jag hänger hopplöst efter. Det känns som att jag har ork att köra för fullt en dag i veckan och då hinner jag mest bara reda upp efter allt som jag inte fått gjort under de andra dagarna då jag bara gått på halvfart, istället för att njuta av intressen och nöjen när jag har inspiration.
Kanske blir det en ond cirkel av att ägna pigga dagar till tråkiga sysslor och göromål. Kanske man borde göra dedär inspirerande sakerna då man har energi, så att man med de trevliga sakerna i minnet orkar göra allt det andra av bara farten sen då man känner att man är återupplivad. Fast samvetet gnager när de dagliga göromålen blir lidande, så är det kanske ett större svek mot sig själv att bryta mot sin egen tidtabell och hoppa över ett inplanerat nöje "för att det finns så mycket annat att göra" än att njuta emellan och ha lite dåligt samvete.
Kanske är det ändå helt normalt. Känner du likadant?

Eller så är det bara denhär eviga sjukhalsen och nästäppan som gör mig slö. Eller så är det de tidiga väckningarna av två kvittertrastar som märkt att det blivit ljust i sovrummet.

Nåja. Vi HAR ju fått saker gjorda. Vi har röjt och eldat ännu mera på tomten, man ser framstegen på ett helt annat sätt nu! Jag har redan skrivit nästa veckas skoluppgift redan nu för säkerhets skull. Igår var vi dessutom och tittade på ett modellhus och vi anar nog att det blir det huset för vår del, med vissa modifieringar. Fast jag är rädd att köket blir rätt litet hur vi än vrider och vänder på spis och kylskåp. Är ni nyfikna, så finns grundritningar här!