Vill nån byta?

Igår skulle jag ha sålt mina barn billigt, ja femföre så at hela mitt liv skulle ha sålts ut på rea.

Väckning klockan sex av en glad och pigg filur. Frukostvägrande krabat. Iskallt ute, så jag fick underhålla två hyperaktiva småhostiga barn inomhus. Slut på bröd och jag svor över min idé om att baka allt bröd själv, men bakade gjorde jag. Klätterapan till krabat som INTE skulle sova dagssömn och istället gjorde det som jag en minut tidigare hade bett honom att inte göra: Ta upp en tom låda på bänken i vardagsrummet och krypa in i den så att den vippade baklänges och han slog bakhuvet handlöst i vardagsrumsbordet.

I den stunden skulle jag gladligen ha bytt bort mitt liv. Jag ville byta ut mina två snoriga gråtiga barn mot friska och glada. Jag ville inte sitta en timme till (på samma sätt som kvällen innan) i hälsocentralens korridorer för att visa upp en krabat som inte hade nåt värre fel. Jag ville inte vara ensam hemma hela långa veckan med allt hemansvar. Jag ville inte behöva hålla ögonen på mitt större barn hela tiden för att det gör tvärtom på bus. Jag ville inte ha barn som gråter i kör när det ena slagit huvudet och därmed väckt det andra. Jag var inte långt från att stämma in i kören själv.

Men så blev semlorna färdiga och vi åt nybakta semlor och gick ut en stund i snön för att lufta oss. Och så kom min systeryster med man på besök och höll koll på knattarna medan jag kockade middag i köket i lugn och ro. Och så var allt bättre igen!

Som grädde på tårtan läste nån annan gonattsaga för krabaten och sen blev det bubbel och godsaker framför melodifestivalen, bättre kan man ju nte ha det !(Jag vet inte om rätt låt vann, men om man ser till sångteknik och röst så var det nog det bästa!)

Och nej, krabaten verkar inte fått nåt annat än en stor blå bula i bakhuvet och tur var det!