Affirmera mera

Idag vaknade äntligen filuren en halv timme senare (än klockan 6, alltså) och jag kände mig utvilad. Och Powered by Perkele eller nåt anna fenomen bestämde jag mig där och då för att idag skulle bli en bra-dag! Inte en sån där jag inte orkar, inte hinner, har lust att gråta ikapp med barnen och blir och sitta med stirriga ögon i soffan så fort klockan passerat det magiska åtta-slaget, utan en där jag orkar och vill och leker med mina barn och får saker gjorda.

Och vet ni, det fungerade!
På förmiddagen gjorde vi butiksrunda, vi och pensionärerna och några mammalediga. Vi norpade rödlappar från hyllorna framför näsan på tanterna och gubbarna, lite folk, ingen stress, så vi klarade oss utan skrik och panik vid kassan till och med!

På efter middagen just då tröttheten är på väg att ta över (för min del, inte för de knattar som just sovit förstås) gjorde jag snabbt slag  saken och pälsade på oss och drog ut på långpromenad med filuren i vagnen och krabaten på rattkälken. Vi gick till gamla malmen och klappade fåren som huserar där i en lada på vintrarna, stående favoritprogrampunkt för krabaten!
Sedan gick vi till trädgårdsbutiken och köpte pumpa- och tomatfrön för försådd. Och så köpte jag en fin liten murgröna åt mig själv.

Vi kom hem sent och jag tackade högre makter för att jag har barn födda på 2000-talet och jag kunde placera de små vrålhungriga varelserna framför fåret Shaun på Youtube medan jag hastigt stekte ihop något som kunde kallas för middag.

Perkelen har fortsatt. För ikväll hamnade jag inte i soffan framför tv:n direkt. Nej, ni anar inte den sköna fiilisen när två dagars disk är bortdiskad, när golven är sopade, när roskisarna är ute och mototvärmarn är ikopplad, när tre väskor står färdigt packade på rad innanför dörren och man får öppna sin nya murgröna. Den känslan är oslagbar!

Man borde helt klart affirmera mera  i vardagen!