Febern som satte P

Idag var en dag av ändrade planer.
Jag hade tänkt att jag skulle få köket skurat och badrummet moppat och så skulle jag hastigt gnida av insidan på fönsterrutorna. Sedan skulle jag hinna yoga lite och tänja ut mina skidtrötta lår och äntligen hinna via frissan.

Istället har jag haft en liten feberhet filur fastklamrad vid mig större delen av dagen. Bänkarna i köket är rena och håret är klippt tack vare farmors hjälp, men resten av projekten ligger på is. Istället för att ha mjuka och yogade ben har jag sjuka axlar ännu till av allt barnbärande (Tand? Dags för tredagarsfebern? Ingen annan verkar krasslig iaf).
Som grädde på moset fick jag det klassiska meddelandet av sjömannen där han berättade att de ville ha honom en dag extra på jobb.

Ibland tackar jag min lyckliga stjärna för att knattsingarna ännu är så små att de inte kan veckodagarnas ordning, jag behöver inte (ännu) förklara något utan byter bara obemärkt ordet onsdag mot en torsdag när de (nåja, den äldre) frågar när den efterlängtade pappan ska komma hem.