En ny fas

Jag anar att krabaten har en ny fas på kommande.
Förutom att nej:en blir allt envisare och han mer sällan tar till vrålgråten då han inte får som han vill utan allt oftare argumenterar (allt som oftast är det enda argumentet han kommer med "nej", men det verkar duga enligt honom), så har det plötsligt börjat komma frågor. Om allt.

Jag har sådär på förhand tänkt att dethär skulle vara en trevlig fas i livet. Att få förklara hur världen fungerar och på barnets egen begäran. Tänk, nu är han redo att lära sig och jag är redo att berätta! Jag skulle vara dendär mamman som faktiskt kan svara på (nästan) allt.
Men när frågornas natur är i stil med "mamma vad är det där?" pekandes på yoghurtburken (han vet mycket väl vad det är) vid frukostbordet när jag sitter och försöker hålla i filuren så han inte hoppar ur stolen, samtidigt som jag håller i filurens grötkopp så att han inte ska välta den, samtidigt som jag matar honom, äter frukost själv, häller mjölk åt krabaten och svär tyst över att jag inte hällde i kaffet åt mig själv innan jag lyfte upp de andra till bordet, så är självklara frågor som vad joggisburken är för nåt en aaaaning irriterande.

Filuren har också gått in i en ny fas.
Den heter ge-mamma-hjärtsnörp-fasen, eller titta-jag-kan-klättra-upp-på-tv-bordet-och-stå-och-klappa-på-tv:n-fasen, eller titta-det-brinner-i-spisen-det-ska-vi-peta-på!-fasen.