Bitterljuvt

Idag styrde jag och den yngsta sonen kosan mot Skanssi och Mylly. Det gällde inte julklappar, det gällde sambons födis och jag MÅSTE komma på nåt bra, NU.
Vi var i farten i fem timmar, jag kan inte påstå att dethär har varit min produktivaste dag. Däremot har jag hunnit sitta på en latte med en bebis i famnen (har inte hunnit lattemamma mig det minsta med filuren ännu), hittat present åt sambon, hittat julklapp till min egen pappa, loppisfyndat pojkkläder och fyndat en Columbia-skjorta till nästa sommar till mig själv.

Jag är galen i att reafynda. Inte såndär normal-rea, men ge mig ett outlet-hörn och jag dammsuger det på bra kap. Ofta leder det förstås till att jag kommer hem med något som passar någotsånär. Tröjan jag hittade idag är i spändaste laget runt armarna och jag får inte fast knappen över brösten, men vänta tills det blir varmt igen, då ammar jag inte mera, brösten har krympt och kilona har runnit av mig! (hosthosthost)

Nej, för att vara ärlig, jag kommer nog inte att amma vid jul mera.
Sedan jag började studera på allvar har filuren fått vänja sig vid burkmjölk mitt på dagen och nu när han dessutom skjutit fram nattammandet till tidigast 5-tiden, så börjar jag ha riktigt riktigt skruttigt med mjölk. Och det är bitterljuvt.
Med krabaten var jag bara glad när ammandet tog slut, det var ett sånt kämpande och trilskande de två sista månaderna, så det var inte roligt. Med filuren är det annorlunda. För fast han får ersättning ett par gånger dagligen och har fått smaka en par slurkar piimä, så märker jag ju att han njuter de gånger han ostört får ligga vid bröstet och amma så länge eller kort han vill. Och dedär gångerna när han riktigt tydligt smackar på min arm eller min kind och hoppas på att hitt nåt ätbart. Fast jag tänker att det är ett närhetsbehov, som säkert går att fylla på andra sätt också.
Å andra sidan. Nog ska det bli skönt för kroppen att helt komma ur ammningssystemet och bli kvitt hormonerna. Ett par månader efter att jag slutat amma krabaten blev jag som en helt ny människa. Jag sov bättre, hade färre humörsvängningar, kroppen var inte i ständig standby, faktum är att jag inte var lika hungrig längre och lättare kunde gå ner i vikt, vad än dom säger om att man kan amma bort graviditetskilona. Så visst har det sina fördelar också.

Men ändå, min lilla lilla bebis...