De sista dagarna sommar

Vi har verkligen tagit tillvara det sista av sommaren här. Hängt på stugan flera veckor i rad och njutit de dagar vi kunnat vara nere vid stranden och plaska och sola och bara vara tillsammans. Igår avslutades det hela med en riktigt trevlig 30-årsmiddag/fest med högljudd 90-talsmusik och med goda vänner och god mat här ute på holmen. Idag har vi slappat inne i regnet och ätit rester och godis. Blitterljuvt!
För nu, nu är det slut med att hänga vid sandlådan, bryggkanten och i blåbärsskogen. Imorgon packar vi ihop (ja vi kommer ju tillbaka på veckoslutsbesök halva hösten, men ändå), krabaten återvänder till dagmamman och på tisdag börjar studierna för min del.
Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Det ska bli så kul att börja med något nytt, att sätta mig i skolbänken igen, jag trivs där. Samtidigt känner jag mig osäker, är det rätt linje för mig? Kommer den att kunna ge mig en inkomst om ett par år eller blir det bara ett till olyckligt sammanträffande av fel utbildning vid fel tidpunkt i fel stad? (Jag har tydligen drabbats av dålig tillit till utbildningar)
Kommer jag att drivas av min nyfikenhet av att lära mig mer och allt går enkelt, eller kommer uppgifterna att hopa sig till kvällar och veckoslut?
Kommer det att kännas för enkelt? Kommer jag att ha en alltför analytisk-akademisk inställning för utbildningen i fråga?
Kommer filuren att kunna vara med så att jag får fortsätta amma de dagar jag studerar (bara två närvarodagar i veckan), eller får vi börja vänja honom vid ersättning ett par gånger om dagen istället för mig?

Frågorna är många, men jag kör på min vanliga inställning: Jag förväntar mig inget specifikt på förhand, det brukar reda upp sig, inte alltid på det vis man tänkte sig, men på nåt vis i alla fall.