Buää bää

Filurens första ord.
Och det skulle vara gulligt och fint på alla sätt och vis, om det inte var för att jollret kommer ut på ett så slutgiltigt och bestämt sätt att man bara börjar skratta åt den lilla filuren som sitter där och suger på underläppen och konstaterar och kommenderar.

(jag vet, dagens onödigaste det-är-bara-mamma-som-inser-det-roliga-i-detta-inlägg, men det har underållit mig i flera timmar nu!)

Personen på bilden har inget samband till texten, men den visar min senaste stickning och en balanserande Krabat.