12 June 2012

Stora beslut

Glöm förra inlägget, sommarplanerna utbyttes hastigt mot förkylning i stan.
Krabaten leder host- och snörvelracet, han är dessutom den enda med feber, jag kommer på en klar andraplats, sambon tar tredjeplatsen och firar det med att fara på jobb, filuren har bara nyst två gånger så han ligger definitivt sist.
Men nåja, om krabaten inte blir hetare och solen skiner ännu i eftermiddag ska vi banne mig ut och njuta av solskenet vi också!

Och så har jag fattat ett beslut gällande min framtid:

Jobba?
Studera?
Doktorera?

Livssitationen är inte alls ideal just nu. Lönen är allt annat än säker. Framtida anställnigar är ännu osäkrare. Jag är vetgirig och vill lära mig mera om saker, många olika saker, och därför har jag så svårt att tänka mig en framtid som "institutionaliserad" och insnöad på ett smalt ämne vars arbetsmarknad redan är övermättad, överkvalificerad för allt annat.
Jag vet att jag skulle kunna, ja härrägud dom försöker ju ännu övertala mig till det, jag skulle kunna finna både intresse och motivation och ha tålamod att göra det och den vetskapen räcker till för mig. Jag behöver inte göra mera för att bevisa det.

En sak mindre att fundera på!

5 comments:

Anonymous said...

Och dessutom har du rätt att ändra dej när som helst när livssituationen är en annan och du har mera tid för det! Allt har sin tid och nu är det familjen som är viktigast.
Maj

Höperöt said...

Jo! Det är mitt beslut och jag kan ju ta det tillbaka sen om jag vill! :)

M said...

Gillar anti-doktorerandet. Det ger dig inte fler jobb (snarare färre i min bransch). Så d e sånt man ska göra bara om man själv hittat en nisch man bara "måste" ta reda på sanningen om själv.

Jag röstar för vilket som helst jobb, s¨å att du får kontakt med vuxenvardagen emellan mammavardagen. Jobba 80 % som skolgångsbiträde eller något annat som känns meningsfullt för dig.

Höperöt said...

Mr M - Egentligen hade jag ju hittat en intressant nisch, det var bara två problem:
a) Doktorerande som utnyttjades som övertidsarbetare mot minimilön på just den avdelningen (utan övertidsbetalt, man var ju "forskarstuderande" och studerande får ju inte lön!).
b) Den där konstanta konkurransen och tidspressen, det räcker inte med att vara jätteintresserad och duktig, du ska ha rätt sorts tävlingsmentalitet också, den saknar jag.
Så tyvärr, får jag inte forska i det som jag helst vill, så blir det nog inget.

Skönt är det att ha fattat beslutet i alla fall!

Höperöt said...

Alltså - med tävlingsmentalitet menar jag skit stil och "slå andra från samma avdelning på fingrarna"-inställning.