Godissuget

I ett par veckor, sedan vi kom hem från sjukhuset typ, har jag hängett mig åt alldeles ohämmat sockerintag. Inget mera sticka i fingret, ingen matdagbok, HAH! Hej glukos, sackaros och fruktos här kommer jag!
Det har blivit komma-hem bulla, runebergstårtor, vändagschoklad, fastlagsbullar och lite godsaker till däremellan.

Men så idag tappade jag sugen. Det var när jag var på väg mot kassorna och passerade godishyllan i den lokala köpladan och godissuget i hjärnan tog över. "Choklaaa" viskade den i mitt öra, "eller amerikaanska pastillller" "ens en liten Pätkissss".

Jag var helt redo att hänge mig, men i samma sekund kom jag på att jag direkt efter förlossningen gått ner 13 kg (jämfört med 11 kilo upp), tack vare sockerrestriktioner och promenader under graviditeten. Tänk hur skoj det skulle vara att kunna gå på återkollen och väga två kilo mindre än när jag vägde in mig tio månader tidigare, istället för att äta tillbaka dedär två minuskilona och fler därtill.

"Nej" svarade jag till hjärnan. "Vaddå nej?" undrade den gnälligt. "Nej" tänkte jag. "Två orsaker: från och med nu får jag antagligen vakta blodsockret resten av mitt liv och jag kan lika bra börja idag som nån annan gång. Och: Jag vill så gärna se min mödrarådgivares glada min om jag lyckats gå ner ett par överflödskilon istället för att ha gått upp."
Och tro det eller ej, godissuget blev faktiskt helt tyst.

Så nu är det godisstrejk och promenader som gäller. Och så lite tips från Olga också.


(Btw, är det många som har konversationer i sitt eget huvud med sin egen hjärna?)