11 December 2011

Pojk vs flick

Uttjatat ämne på sätt och vis, men en situation som jag råkade ut för nyligen har satt sig fast i minnet.

Vi (mamma, krabat och jag) är i den lokala köpladan och kikar på sockor till krabaten. Vi har hittat fina blå-grå-gröna med söta monster på som jag tycker passar bra.
Krabaten som under tiden bestämt sig för att titta på sockor själv står med ett par mycket ljusröda hello-kittyga fluffiga små sockor i handen. Just som jag ska be honom sätta dem tillbaka, för att vi redan har hittat sockor och ska gå vidare, så säger min mamma ungefär:
"Nämen, sätt tillbaka, usch detdär är ju flicksockor!"

Och jag tänder till på alla fyra direkt. Ber min mamma skarpt att inte göra nån större skillnad, vi talar om en ETTåring för guds skull! Mamma blir förvånad över min reaktion och undrar jassåå ajjaa, är det så det ska vara nuförtiden? Med en antydan till feminist-hen-könlös i tonfallet.

Nej, grejjen är inte den att man inte skulle få se skillnad på pojk-och flickkläder.
Jag köper inte ljusröda kläder åt min son bara för att göra ett statement.
Jag tycker att hen, i vilket sammanhang som helst känns lite överdrivet i min mun.
Sockorna var så ljusröda och fluffiga så jag skulle inte ha köpt dem även om krabaten varit en flicka.

Men det som fick mig arg var det att använda "flick-grejjer" i syftet att skrämma krabaten och få honom att sätta undan sockorna. Morr! Det är liksom helt onödigt på en ettåring. Att säga vad det egentligen är fråga om, "vi är klara här vi går vidare", skulle kanske inte ha samma direkteffekt som om krabaten skulle ha lärt sig att "det är flick-grejjer och dem är det ju genant att peta på = snabbt tillbaka i hyllan", men det skulle vara bättre på alla sätt och vis.
Antagligen blir jag lite extra sur just när det gäller min egen mamma och det väcker minnen från min egen barndom då samma argument använts på mig och syrran vid leksakshyllan för att få oss att släppa nåt och följa med istället.
Men nej, om det är något jag kan göra för ett jämnlikare tänkande här i världen så är det i alla fall att inte dela in krabatens värld i vi och de förrän han ens har fyllt två. Det lär han ändå märka i förskolan sen.

4 comments:

Kamomilla said...

Jo, du har rätt- det finns ju tusen olika sätt att avleda på och det var ju inte det mest välvalda.
Det var roligt att träffas på marknaden- och speciellt kul att krabaten såg ut att älska knäckebrödet, fast det bara var små smulor kvar..! Och jag blev helt förälskad i krabaten- en sån godis!!

Höperöt said...

Han passar på att charma när han har publik den lilla hjärtekrossaren :)

Jag skulle ha sålt honom billigt sen på vägen hem när han skulle trampa ner varje snökant och springa in på okända gårdar och skuffa vagnen själv och INTE ha hjälp, inte ens när han var på väg ut i gatan. Puh. Och sen är han glad och skrattar igen och blir förlåten för allt!

Och ja, knäckebrödet var gott! Hälsa att jag beställer dubbelt så stor sats till nästa år!

M said...

AAAAH! Jag känner att jag har en ny arena för framtida aktivism. Grr. D ska vara grönt, gult å brunt, I guess. Eller SVART. Min unge kommer att ha svarta kläder, precis som jag. "där kommer tant svart, men den lilla svarta pricken".

Höperöt said...

Haha! Ja kära M det tror jag du har :D

Om du vill kan du frivilligt plugga in dig på debatterna om butiker som har skilda blå-rosa hyllor från storlek 6 mån och uppåt och huruvida föräldrar ska stoppa söner som vill ha klänningar på sig till dagis eller inte, listan kan dessutom fortsättas och göras lång!