Jag tänkte just tanken: Attans att jag är bra på dethär!
Sedan kom Jante och knackade mig på axeln och gav mig ett snett ögonkast. Men mitt samvete vägrade för en gångs skulle att ta åt sig.
Nej, jag ÄR fasktiskt bra på dethär!
Vad det var jag gjort då? Jo, jag hade suckat djupt vid tanken på middag, men efter att jag öppnat kylskåpet och rotat runt lite hade jag en plan som jag ivrigt satte igång med och vid middagsbordet kunde jag bara konstatera att det var godare än vad jag trott! Jag har väl min fantasi att tacka för förmågan att hastigt komma på nåt nytt som blir gott, utan att snegla i en kokbok.
(Ehrm, det börj erkännas, ibland har mina utsvävningar blivit lite väl fantasirika, åtminstone enligt den stränga familjejuryn)
Vad kan du ärligt säga att du är bra på påriktigt? Utan falsk eller äkta blygsamhet.
Kvällens meny:
Krämig tomat- och paprikasalasa med fetaost och grahamscrépes. Och nauravat nakit. För att muta den yngsta jurymedlemen.
No comments:
Post a Comment