Den lille Krabaten har ropat till en gång i timmen inatt. Varje gång har jag ryckt till och tänkt "nu börjas det" (kräks-fobin, ni vet), men det som sist och slutligen tvingade mig upp för att slita lakan ur hans säng lite före kl 6 imorse var en blöja som inte pallade för trycket längre.
Inget konstigt med det, han hinkade i sig flera glas mjölk igår kväll, så man borde ju varit beredd.
Följden av det hela är hursomhelst en natt med några enstaka fnuttiga timmar sömn för min del och det att jag sitter på jobbet och klipper med ögonen utan att få nåt vettigt gjort. Men prkl, jag ska orka! Tre dagar kvar efter denna dagen, sen är jag osysselsatt och fri som en flamingo igen! (Och fattig som en kyrkråtta, men det är en bisak.)
Det positiva är att en del av kräks-angsten nu går åt till att oro för att krabuten har diabetes istället när han plötsligt verkar kunna ta upp konkurrensen med Imatra-forsen (till saken hör alltså att samma sak hände under dagssömnen hos dagmamman). Trevligt så!
2 comments:
Kära Höperö! Om du skulle sätta åt sidan de där olika bekymren för vilka tänkbara, möjliga och eventuella sjukdomar sonen, krabaten eller du kan få. Händer det så, så hinner du nog bekymra dig sen. Och tänk vad harmset det skulle vara om det aldrig händer nåt! Då har du slösat en massa oro i onödan!
Stor kram! Andas, kvinna! =)
Lotta
Nåja, kräks-angsten är nog helt egoistisk, JAG vill inte må illa mera! Uj.
Kisi-angsten får jag jobba mera med, men vi köpte större blöjor nu, så tillsvidare får jag tänka att problemet är löst med det!
Post a Comment