Att sova och jobba

En timme tog det. Först helt snällt liggandes och filosoferandes, sedan upp och springa några varv emellan och till slut med mamma sittandes i fotändan av sängen med en stickning, vaktande så att man inte skulle skutta iväg vid första bästa tillfälle, men till slut tog tröttheten över. Nu har krabaten sovit i snart två timmar i sin nya säng i sitt eget rum. Nästa vecka inleds nattsovandet i en säng man kan krypa ur klockan fem om man så vill. Vi får se vem som är tröttast efter den veckan...

Fast då tänker jag inte skylla all trötthet på krabaten. Sambon jobbar borta nästa vecka så jag får sköta hela ruliansen själv, tack och lov så får jag ha bilen för mig själv också ;)
Men framför allt så har jag stora projekt på jobbet.

Jepp, detta är höperöt på jobb!

Så pass stora att det börjar påta att jag inte får annat än min lilla praktikantpeng för jobbet. Missförstå mig inte, det är superintressant, men när jag ska utveckla och anpassa en metod för att mäta DNA-skador, för att den ska passa till vårt labb, så börjar det påta liiite liiite att jag inte får credits för det. Inte nödvändigtvis pengarna ens, men det kommer att stå nån annans namn på de publicerade artiklarna och på doktorsavhandlingen sedan. Skulle jag bara hjälpa med tidskrävande mätningar, skulle det vara okej, men när jag gör något som hela avdelningen kommer att ha nytta av, hmm...
Nåja, det är tre(?!?) veckor tills jag blir ledig (läs arbetslös, fram tills mammaledigheten) igen och det ska jag väl orka.