Idag har jag suttit och ältat min nya hemort.
Tänk att du bor i en stad där alla du har möjlighet att träffa är rättså öppna för nya kontakter, är socialt medvetna såtillvida att om du lär känna en blir du introducerad till flera andra snabbt, mina vänner är dina vänner. Anmäler du dig till exempel till en kurs, utan att känna nån annan där, så kan du räkna med att där garananterat finns nån annan som gjort samma sak och som är lika intresserad som du av ämnet och gärna diskuterar med någon annan. Med stor sannolikhet är den personen också ny, det är få storstadsbor som är födda storstadsbor har jag märkt. Det är stort, det är bullrigt, det är mycket människor från olika kulturer, men människorna är lite som staden, högljudda, men stora, dom är beredda att bjuda till (eller dölja ett milt skryt bakom stora gester ;) Så pass bra känner jag ändå Hesa-borna!)
Och så flyttar du till den lilla semesterorten. På sommaren blomstrar det, folk sitter ute på terasserna, lokala och semesterfirare blandas och det är liv och rörelse. Lite som i storstaden, eller så är det en bit av storstaden som kommit dit ut över sommaren. Men där kring tiderna när skolorna startar klingar semesterkänslan av. Du förväntas umgås med dina släktingar och vänner som du känt ända sedan dagis, åtminstone sedan lågstadiet, i hemmets lugna vrå. Går du på en kurs anmäler du dig tillsammans med någon annan ur ditt gäng för annars kan det ju hända att du, hämska tanke, blir utanför. Dyker det upp någon som inte hör till släkten eller de gamla vännerna, eller som inte kan relateras till dem på något vis genom bekantas bekanta, så är det nog en lite småkonstig typ. Den kan vara helt trevlig, men innan man känner den kan den vara konstig och det är nog den som måste ta kontakt först.
För att illustrera saken; det finns två bekanta här i stan som ler mot mig och vinkar glatt när de ser mig i butiken eller så. Den ena är dansk, den andra är österbottning...
På tal om det, som österbottning har jag under studietiden och även annars fått höra att i Pampas, där känner alla alla, men ingen känner någon från södra Finland och att inaveln lär vara stor där uppe. Jag kan bara konstatera att de har rätt, men å andra sidan så kan dom nog det här med inavel här också!
Och så måste jag, med ett styng av nationalstolthet, våga påstå att fast det finns mycket av de inbundna typerna i Österbotten också, så finns där ändå mera av den öppna sorten. De som intresserar sig och är genunint nyfikna på alla människor och vem dom är. På ett ganska bondtölpigt rättframt sätt, jo jag känner mina österbottningar också!
6 comments:
Är det så illa? Jag ler nog också mot dej, fast jag är ju från Helsingfors, har bott i småstaden bara i 30 år! Och har både österbottniska och danska rötter, bland annat. Har inte märkt att det skulle vara så svårt att bli bekant med folk, jag har gått med på kurser utan att känna nån från förr och inte haft problem att komma med i gänget. Försök hitta nån kurs på hösten, åtminstone på keramikkursen gillar vi att få nya deltagare! Jag lovar!
Maj
Som du märker så har jag inte nämnt dem jag tycker att jag känt från tidigare innan jag flyttade hit ;)
Med dem inberäknade så har jag flera trevliga bekanta och en riktigt god vän här också, men tyvärr är det sådana som jag av olika orsaker träffar rätt sällan.
De enskilda människorna som jag träffat är egentligen alla trevliga. Det är bara det att när man träffar en grupp så märks det att dom har känt varandra i många år och så får man höra om vad de gjorde då och då i högstadiet. Jag har till och med råkat ut för en par som rakt upp och ner tipsat mig om vem jag inte borde umgås med, "inte den kvinnan till exempel, för hon umgås ju med den och den!". Just sådant som gör att man känner sig välkommen oberoende av vem man är och sådant som gör mig mera misstänksam mot de som baktalar än de som baktalas.
En till sak, som antagligen är en ren och skär kulturkrock, är det att många här talar illa om sin hemort, det klagas hit och det görs ju inget dit och så blänger man mot St Karins och Åbo och klagar lite högre så att dom ska höra också. På dom österbottniska slätterna klagar man friskt inom kretsarna, men i grunden är man stolt så attans över sitt hem och skulle någon utifrån ifrågasätta något gällande hemorten skulle man försvara den med näbbar och klor. Kulturkrock som sagt, jag kanske lär mig mentaliteten här om 30 år jag med:)
Efter 15 år här så vet jag precis vad du talar om. Det blir bättre med tiden, men ännu händer det att alla andra vet vem som "bodde granne med de där som hade två hundar som bet den där lilla flickan hur gick det för henne förresten?"
Men ingen i storstan ringer och frågar om du behöver skjuts till apoteket, för taklampan hade lyst på natten och med tre barn så är troligen någon sjuk... =)
sarai
Jo jag räknar med det, att man smälter in sådär sakta mak, men knappast på ett år då man dessutom mest suttit hemma med en liten!
Och visst kan det ha sina fördelar, som att ha grannar som inte bara har koll på en, utan frågar också, fast det är nog kanppast alla förunnat :)
Själv skulle jag för allt i världen inte flytta tillbaka till Helsingfors.
Förstås diskuterar ju folk gamla tider med gamla vänner, men det är klart att man kan känna sej utanför, isynnerhet om det är frågan om skvaller om människor man inte känner överhuvudtaget. Då är det ganska bra om man hittar en grupp med nyinflyttade som inte har den barlasten. Så gick det för mej, det var då jag lärde känna din svärmor. Hon och en av de andra var gifta med infödingar, vi andra kom alla utifrån, våra män likaså. Nuförtiden är vi rätt så etablerade. En kände jag från tidigare. Alla hade vi barn i ungefär samma åldrar, det var den gemensamma faktorn.
Maj
Undrar om det är våren elelr nåt, men just nu diskuteras just det här med Hesas vara eller inte vara. Och jag sitter i kläm, i ett skruvstäd! genom att tillhöra båda grupper lika mycket. Vilka förbaskade fördomar det finns om österbottningarna! Vilken negativ inställning! Bara det får mig att räta på nacken inför mitt beslut att flytta upp.
...för att väl där få ta skit för Helsingfors räkning.
Jag ska alltså se till att flytta utomlands. Till en plats där ingen bryr sig om ifall du är från landet eller stan. Där alla ser på Finland som ett land med öldrickande bastutokar och formulachaufförer. Där folk ger blanka *** i skolsvenskan och pakkoruotsin. "Sorry guys, but your language is SO out anyway".
Perspektiv. Är ordet. Behöver både Hforsare och Pargasbor.
Post a Comment