25 February 2011

Höperöts inlägg i debatten

Det härjar en vild genusdebatt, främst gällande kläder, i den svenska blogosfären och ja, jag måste väl få komma med min åsikt jag också.

För det första tycker jag att debatten är överdriven åt båda håll. Både de som förespråkar könlöshet och "hen" och de som tycker att pojkar är pojkar och flickor är flickor och de har baciller som man inte får blanda. För det andra tycker jag att alla har rätt till sin åsikt, så länge de inte försöker predika den som den enda rätta.

Min åsikt?
Jag har en son. Han är en pojke och jag tänker inte hyvla av honom snoppen bara för att det ska vara jämnslätt hela vägen. Jag tänker också fortsätta benämna honom pojke av rent praktiska skäl och för att det är en del av hans identitet.
Det som jag också tänker på, mycket, är vilken värdeladdning jag sätter in i ordet pojke/grabb/kille/son/gosse och att jag inte ger honom färdiga egenskaper bara tack vare det att han kallas pojke.
Jag undviker tuff pojke, busig grabb, stor och stark liten gubbe, ja allt som sätter in honom i ett fack bara utav tradition och slentrian. Istället försöker jag hitta alla hans hans personlighetsdrag och ge honom epitet enligt dem. Han är ett matvrak, han är min lilla famgris, han är en upptäcktsresande och en stor mandarinfantast som älskar att gå runt med mammas handväskor, älskar att "laga mat" i kastrullerna på köksgolvet och när jag sopar golvet är han den bästa hjälpredan som finns. Och detsamma skulle jag kunna säga om mitt barn var en flicka. Och det är det som är så mycket viktigare för mig än ett "hen", ett medellångt hår och en neutral brun-gul tröja.

Ja och när det kommer till kläderna, så är han ännu för liten att välja själv, men den dagen han blir det, så hoppas jag att jag är den mamma som låter honom få dendär rosa ponny-tröjan lika mycket som Spiderman-tröjan om han blir förtjust i den och så hoppas jag att inte alltför många barn på dagis är uppfostrade att retas för att någon gör något som inte hör till medeltalet.
Fast det tror jag också, oberoende av jämnställdhetsdagis eller genusfri uppfostran, så kommer alla barn in i dendär flickbacills vs. pojkbacills-fasen i något skede. Och tur är väl det, för det är i den åldern som kärlek börjar med ett tjuvnyp och utan kärleken skulle det inte bli några flera barn att debattera om ;)

Men det är min fundering, så berätta gärna hur du tänker!

3 comments:

Mikaela said...

Du har så rätt!! Du och jag verkar va inne på samma linje gällande detta :)

Kan förresten meddela att en av mina kollegors lille son ville gå till dagmamman med rosa tyllkjol och rosa strumpbyxor med Hello Kitty på och det var inget mer med det.. det fick han. Inget att känna panik över vid den åldern tycker jag :)

Kamomilla said...

Jo- precis så tänker jag! det är bra att det är skillnad- men man ska inte göra den överdriven. Det ÄR skillnad på pojkar och flickor. men vi ska få bättre självförtroende åt tjejerna och grabbar ska få vara mjuka i rätt balans. Sunt förnuft och hjärtat på rätt ställe..

Höperöt said...

Ela - Jaa, jag vet ju inte, men jag tror att man kommer rätt långt med en avslappnad attityd :)

Och härlig kille din kollega verkar ha ;)

Kamomilla - Jag gissar att du är insatt och har hunnit se en hel del av det här!
Är det så på större dagisar att det blir tydliga skillnader? Just tuffa högljudda pojkar och prinsessklädda flickor?

Och visst tror jag att kompisarna påverkar sen när man blivit lite äldre också, men själva grunden, den måste ju ändå komma hemifrån.