I väntan på dejt med hjärnskrynklaren försöker jag komma fram till vad som stressar mig. En hel del säkert, men dethär är det jag kommit fram till nu:
-Alla former av sjukdomskänsla, magknip, andfåddhet eller ovanliga hick, hostningar och nysningar kan ge mig ett panikanfall, som om att jag kommer att dö av det.
-Största problemet är nog min uppfattning om att jag får "så lite gjort" när jag är med krabaten på dagarna. Liksom att jag tillbringar tid tillsammans med mitt barn inte räknas alls. Det enda som räknas är när jag får något packat, städat eller tvättat. Inget annat. Tror dock att denhär uppfattningen är något som kommit från omgivningen och inte från mig själv och jag borde jobba mera på att ignorera omgivningen, eller kräva hjälp från den om det som jag gör ändå inte duger.
-Oregelbundna tider. Bara att facea the fact. Att inte ha nån aning om när jag kan vänta hem sambon, att få ett samtal med ett tidsoptimistiskt bud om hemkomst och sedan bara kunna vänta på att få avlastning och möjlighet att "få något gjort". Dethär passar inte mig, just nu i alla fall. Och ja, med en sambo som största delen av veckan gör 11-timmars arbetsdagar (och har mat på bordet när han kommer hem) så innefattar det nästan alla krabatens vakna timmar, så regelbunden avlastning här i huset är inget att skryta med.
-Städase. Jag vill ha ett hushåll där alla kan delta på något vis. Det är min stora vision i alla fall. Men för att alla ska kunna delta måste jag ju veta vad alla vill och kan och tycker att är viktigt. Just nu ligger allt, förutom iplockning av diskmaskin på morgnarna på mig. Och med "allt" menar jag inte själva städandet utan också planerandet och motivationen. Gör inte jag något, eller säger jag inte vad som skall göras så händer inget heller. Det ligger överst på listan över saker "när vi har tid och orkar" hursomhelst.
-Avståndet. Det är 3 km till närmaste kvartersbutik, 3,5 till närmaste café, likaså till närmaste bibliotek, 4 km till närmaste stora matbutik. Det är absolut inte omöjligt att promenera båda vägarna, men gör det med vagn och son som måste äta nångång så innebär det ett halvdagsprojekt och mängden saker man kan ha med sig hem ska rymmas i en reppu. Nåja, dethär blir det absolut ändring på sen när vi flyttar och har max 1,5 km till allt. Lycka! Jo jag är väl nåt av en city-chick och så har jag ingen egen bil :P
No comments:
Post a Comment