Prestationsångest =o

Härrägud, jag har blivit bortförd av ett ufo!

Eller, fullt så illar det inte. Jag är inte (tillägger ett "ännu" här för säkerhets skull) en sån morsa som är rädd att inte duga för sitt barn och kompenserar med presenter och ett konstant dåligt samvete. Däremot är jag en nybliven morsa som tror sig vara liite piggare och liite mindre ammnings-förvirrad än vad hon är på riktigt.

Det slog mig sjäv först idag när vi hade varit ute på shoppingtur och i bilen hem var jag sur som en gammal trasa (mest riktat mot stackars A förstås). Det skyllde jag på att var orolig för krabaten som inte fått mat på så länge så det blev så mycket springande i onödiga butiker, vilket förstås var As fel, (Nåja det var det också, jag lovar att jag bra hade kunnat hoppa över besöket i K-rauta!) men jag sade heller aldrig rakt ut att nu var jag trött och nu måste vi hem för att mata krabaten. Nej för egentligen får jag ju sova någorlunda bra på nätterna så jag borde inte klaga och så ville jag inte klaga heller för han ville ju till sina butiker han också...

"Någorlunda bra" är ok en natt eller två, men efter snart tre veckor så är man trött. Så är det bara!

Det finns flera fina exempel.
Som att A trodde att vi for ut till hans föräldrar så att de skulle få ta hand om krabaten en stund så jag skulle få tid att gå ut för mig själv eller vila i lugn och ro en stund. Medan jag tyckte det var jobbigt, för jag borde ju orka vara social när jag är dit och skulle helst stanna hemma och vila med krabaten istället fast det skulle innebära en dag när jag skulle ha ensamt ansvar för honom...
Som när jag klagade på att jag fick mat alltför sent och undrade varför han ens värmde min pizza så den hann bli kall och torr igen medan jag ammade. Varpå A konstaterade att jag ju ätit med en hand förr och undrade varför det inte gick nu? Jo men då skulle jag ha hamnat att be honom skära pizzan i bitar åt mig och jag ville helst klara av det själv oberoende av honom!

Släppa taget liksom och erkänna att jag behöver vila och behöver ge bort krabaten nån stund och får fråga om hjälp ibland, när det behövs!

Men för att se det från den positiva sidan:
Idag var vi på första shoppingturen med krabaten!
Han shoppade ett par sparkbyxor och ett napphållarband och sov sig igenom största delen av shoppingturen inpackad i dubbla halare och åkande i baksätet på bilen :P