Mökkihöpererandet inleds

Ja jag befinner mig alltså i radhuslägenheten med sexigt ljuslila köksdörrar och lyssnar på regnet som plaskar ner på trädgårdstrappan utanför. Ah, lycka!
Ännu har det blivit lite dåligt med själva mökkihöpererandet för min del. Har hunnit med att få två kaffebesök och en tur på stan idag, utöver uppackande och gardinsyende, så jag ligger helt klart efter i tidtabellen, framför allt när det gäller höpererandet!

A däremot gör allt som står i hans makt för att få mig in i den rätta stämningen. Tidigare var vi ute på en liten promenad i de närmaste kvartereren. Eller ajnej, en promenad var det inte, det var en guidad rundtur, enligt guiden själv. Så nu vet jag var en bekants bekant mamma bor, vilket hus som enligt ryktet kommer till salu snart, var han klättrade i björkar när han var liten, vilket hus som är samma modell som det studiekompisen ska köpa, var någon sur gubbe bodde och vart han sålt julgranar. Synd bara att höstmörkret var så kompakt att jag inte har en chans att minnas allt jag nu skulle kunna höperera om!
Tack och lov fick jag en kortkurs redan i morse vid frukostkaffet då ett par gick förbi med sin hund och jag fick veta att "Ajjaaa, det var visst dom som är ute och går här!"
Höjdpunkten kom dock kort senare när jag fick höra ett överlyckligt konstaterande från vardagsrummet "Nu sitter nån i familjen Siochså på vessa!"
Det är fint att han är så engagerad i att få mig till en äkta höperö!
(Ja och familjen i fråga bor numera i det hus där A växte upp, så han vet mycket väl om lampan i badrummet är tänd...)

Stressen från jobbet och flytten har gått över, men jag ljuger inte om jag säger att jag trodde jag var fem före burnout innan nycklarna var hos hyresvärdinnan och vi och alla möblerna var här!
Så nu kan jag inte säga HUR skönt det är att äntligen ha alla saker här. Uppackandet sedan får ta den tid det tar bara jag blir nöjd och är klar med det viktigaste tills krabaten tittar ut!