04 April 2012

Framtiden

Inte ännu, men snart övergår moderskapspenningen till föräldrapenningen. Samtidigt är det bara fyra månader kvar till höstens deadlines för ansökan om forskningsanslag.

Och jag vrider och vänder på framtidskartan och vet ingen vart.

En del av mig, den som älskar biologin, forskningen och labbandet. Den säger åt mig att forska. Den fick dessutom vatten på sin kvarn nu när jag såg att det fanns två lediga postdoctoral fellow-platser lediga i Åbo.

Fast den rösten blir ändå överröstad av en annan som säger: Då kan du glömma din fritid. Den lilla tid du har kvar vid sidan av stipendieforskningen ger utrymme för att vara med familjen, men inte för andra intressen och hobbyer.

En annan del av mig påpekar att det finns annat som jag är bra på och tvingar mig att kika på ely-centralens sidor. Hur grundar man ett eget företag? Vad kan jag göra pengar på? Vad finns det för samarbetschanser i närheten?

En fjärde röst frågar förnumstigt om jag tror att jag kan leva på min hobby? Nej, knappast jag och ännu mindre resten av familjen. Men om jag jobbar med nåt vanligt vid sidan om, kanske...

Som kassatant då eller? Om du inte vill stipendieforska och inte vill flytta till huvudstadsregionen så skaffa en ny utbildning då, säger en femte röst. Nåt helt nytt! Det är dags att söka in nu!

Och så fortsätter det, flera möjligheter, och bara svårare att fatta beslut.

När jag var fem år gammal skulle jag bli konstnär. Punkt. Tänk om det var lika enkelt idag...

5 comments:

Anonymous said...

Gå efter din glädje och ryggmärgskänsla! Gör du saker mot din natur och vilja blir det bara elände, hur förnuftigt det än låter. Been there...
Gör man det man vill orkar man bättre och är en trevligare person för sina barn och karl.
kramar,
Lotta

Anonymous said...

Vilket dilemma! Du måste diskutera ordentligt med A i alla fall. Tänk efter, kommer du att ångra senare att du inte gjorde si och så. Lotta has a point!
Maj

Höperöt said...

Uh, då den beryktade magkänslan säger så mycket tvetydigt den med.
Men, den vill ha tid för familjen just nu. Inte sen om fem år, då kan den däremot tänka sig att jobba mera istället.

Suck, det skulle vara så enkelt om forskning innebar 8-4 dagar och en fast anställning. Eller om en ny utbildning bara skulle ta ett år att skaffa sig. Eller om jag redan skulle ha en passlig deltidsanställning så jag kunde satsa på en liten egen verksamhet vid sidan om.

Jo, det påverkar ju att sambon har tre paralella jobb just nu och väldigt lite tid hemma. Det ger inte mycket marginaler för mig. Fast om jag får ett jobb med vettig lön ger det ju större spelrum för honom också.

Kamomilla said...

Din sista mening här ovan tog jag fasta på.. värt att fundera på..

Höperöt said...

Jo vi borde få vettigare fördelning hemma. Eller fasta jobb ;)