Vardagen

Och så kom vardagen emot igen. De är sjuka hos dagmamman så krabaten missar nån dag där, under tiden får jag skjuta upp lite projekt jag tänkt klara av enkelt och snabbt (=barnfritt) här hemma.

På ett sätt känns det som om att jag får så lite gjort av det jag borde. Just för att vardagen kommer emellan. Vi vaknar, äter frukost i lugn och ro, borstar tänder, sambon åker iväg, vi klär på, jag städar av bordet, plockar disk, torkar, sopar, startar tvättmaskinen och så väntar vi lite på att det ska bli så ljust att det är roligt att gå ut. Så kommer vi in igen, kokar lunch och så ska krabaten nattas, sedan passar jag på att plocka lite/sitta vid datorn/vila, oftast alla tre. Sen är det full rulle igen. Ibland ut ett varv till. Och så plockar jag, hela tiden finns nåt att plocka upp, sopa eller torka.

Och där nånstans i vardagen försvinner mina egna stora projekt och planer. Få ordning där, fixa dethär, göra ditt och datt innan jul eller innan filuren kommer.

Fast, ibland är det ju jag själv som sätter käppar i hjulet för mig. Det bör erkännas.
Som i förmiddags i butiken då jag tänkte att vi ska ha nåt att sysselsätta oss med i eftermiddag och då kan vi ju göra nåt skoj! Så hem från butiken kom vi med blockchoklad, kokosflingor, mandelmassa, kokosfett och konfektformar. Det innebär antagligen mera jobb för mig i slutändan (skålar och vispar och kastruller), men det är roligare än att bädda rent i alla sängar och sortera ut bebislakanen från krabatens skåp!

Den obligatoriska före-bilden.