16 December 2011

Saker jag lärt mig om mig själv sen jag blev mamma:

Det utsövda Höperöt:
-Har tålamod som en ängel, röst som en ängel och ett gudomligt överseende med det mesta.
-Är konstruktiv samt tänker och planerar framåt.
-Orkar tänka på att äta hälsosamt och laga bra mat till familjen.
-Ser vardagens småsysslor som just små sysslor och får dem undanstökade hastigt för att sedan kunna roa sig.

Det trötta Höperöt (som säg, har fått en 4-5 timmar sömn):
-Har tålamod som en kinabomb i händerna på en åttaåring på villaavslutningen, ropar för mycket och tål inte ett nej.
-Ser bara dagen framför sig tills det är dags att gå och sova igen
-Äter det som går snabbt och smärtfritt att laga och som håller barnet tyst och mätt.
-Ser bara oöverstigliga hinder i vardagen och tvingar sig själv med våld att uträtta de nödvändigaste sysslorna och är sedan helt utmattad.

Ibland blir jag besviken på mig själv. Då försöker jag tänka på att det kommer att gå över, småbarnsåren är de värsta åren och det bästa man kan göra är att hålla ut.
Fast oftast brukar jag glida in på tankar som: Under andra studieåret då jag festade och pluggade och festade och tentade; varför var jag ändå så mycket gladare och piggare då fast jag tidvis sov lika lite? Ska jag ge äran åt Åldern eller Alkhoholen?

3 comments:

Lotta said...

Kära Höperö.
Sluta jämföra dej med idealmuminmamman. Hon finns inte, på riktigt!
Om du har sovit 4 timmar så är det fint om du inte slänger den djupfrysta soppan i skallen på barnet och låser in dej i en garderob väntande att julgubben ska sopa golvet.
Fundering: under studietiden, sov du kanske emellanåt riktigt ordentligt?
Kram!

Ninette said...

Den bästa mamman är en som tycker att den duger som den är, det tror jag på! Alla har vi våra goda och dåliga sidor och det är nog bara bra att barnen får se att man är mänsklig också. Vem skulle vilja växa upp med en helt perfekt mamma, tänkt vilken prestationsångest man själv skulle få sen när man blir förälder!
Det blir nog bättre med åren och man vänjer sig vid sömnbristen, eller det tycker jag åtminstone.
Tack för din kommentar på min blogg, och jättekul att du köpte en av mina strutar! Synd att jag inte själv var där i boden just då, men kanske ett annat år :)

Höperöt said...

Lotta - I första hand så jämför jag med mig själv (låt så vara att bilden av muminmamman kanske finns nånstans där i bakgrunden, kan väl inte förnekas). Jag bara har slagits av tanken så många gånger på senaste tiden, hur enkelt det var att vara lite småtrött och sur på egen hand, tidigare i livet, jämfört med att vara det med en snart-tvååring. Som dessutom gör precis tvärtom emot vad jag tycker - speciellt om han märker att jag verkar trött och sur.
Nu kommer mina egna värsta sidor upp till ytan på ett ytterst otilltalande sätt, jag kan ju inte längre ignorera dem själv och intala mig att jag är änglalik precis alla dagar! :)

Ninette - Sådär överlag är jag nog nöjd över min prestation som mamma :) Sen har jag mina goda och dåliga sidor och bättre och sämre dagar, precis som jag antar att alla andra har. Det som gör mig lite skrämd är när jag märker hur jättetrött och irriterad jag kan vara emellanåt, det visste jag inte att jag kunde vara!

Tack själv, nu ska jag bara komma på ett passligt ställe att hänga struten på också!