Ursäkta, men nu är jag lite sur på vår sommardagvård. Jo, jag visste redan på förhand att det skulle komma att byta dagtanter/gubbar ett flertal gånger under sommaren, så visst var jag förberedd på att det skulle kunna bli lite oroligt från sonens synvinkel. Å andra sidan, han har klarat reservdagmamman med bravur de gånger vi varit dit och första veckan i sommarvården gick någorlunda bra. Men nu under andra veckan när där varit ett helt nytt gäng med dagisledare igen så har jag börjat se rött.
Krabaten vet så fort han vaknar att han ska dit och är orolig redan när jag kliver upp ur sängen hemma på morgonen. Han äter bara sämre och sämre med frukost, när han vet att efter att han har ätit ska vi åka. Nappen som han börjat leva helt utan dagtid är tillbaka igen. Att sätta honom i bilen i morse (då skulle vi till rådgivningen och inte till dagvården) orsakade panikgråt. Den här veckan har två nya ansikten tagit emot honom de två dagar han varit dit. Och två andra ansikten har lämnat av honom när jag kommit och hämtat honom. Inget enskilt ansikte att ty sig till största delen av dagen. EN av dessa har varit svenskspråkig och kunnat tala med honom så han förstår. "Jojo, han har sovit sååå bra" - men ändå är han så totalt trött att vi får lägga honom i säng innan han ens ätit härhemma. Det är liksom en annan sak med fyraåringarna (som de flesta andra där är), men för en 1½-åring förstår jag om det blir magknip. Nåja, han stannar hemma resten av veckan med mig nu, fast jag inte hinner vila så mycket som jag borde. Sen på måndag får vi se vilket gäng som är där och jag tänker fråga vem av dem som har huvudansvaret för honom. På svenska. Varje dag. Från 8 till 4. Vi betalar trots allt 250 eurosar i månaden för att han ska ha det bra dagtid. Det är en sak att våga sig på jobb för spyendet och en helt annan för att ens eget barn verkar må dåligt.
3 comments:
Sådär får det ju inte vara!
Maj
Voj nej... :( Vet själv hur det är under sommaren, det är inte lätt för personalen heller, att ta hand om främmande barn från spridda grupper som slås ihop. Det hela är obekvämt för alla parter.
Jag tycker du ska försöka prata med personalen om hur du känner det, för sådär ska det ju inte behöva vara.
En konstruktiv saklig diskussion där du berättar hur dåligt ni mår,borde kunna tas på rätt sätt. Hoppas jag...
Kamomilla - Neej, jag har märkt på personalen också att det verkar lite råddigt och det förstår jag! Men det känns som att så länge dom är på jobb måste dom ju orka engagera sig så mycket som det går i barnen, fastän tider och platser och arrangemang är annorlunda än vanligt.
Nåja, jag ska försöka se hur det går att ordna på måndag och om där är nån ur personalen som ska bli kvar i mera än en vecka, så skulle det kanske vara lämpligast att den, så långt det går, tar hand om krabaten.
Post a Comment