Halleluja, jag insåg just att jag förvandlats från komplett galen till förutseende pedagogisk!
Hur?
Jo jag har en krabat.
Tidigare skulle jag ha gått runt och talat med krukväxterna eller dammråttorna, vilket som bekant räknas till inledningen på galenskap. Nu går jag istället och för en konversation med en snart tremånaders bebis, som knappast förstår mera av innebörden i det jag säger än min gerbera, men det är ändå pedagogiskt så det förslår att tala med sin bebis. Inte det minsta galet alls.
Igår till exempel snackade jag med V medan jag lagade mat.
"Ser det knepigt ut? Ja vad är det mamma håller på med?"
"Håller hon på och a)stoppar korv, b) byter blöjor eller c) river morot?"
"Jaaa! C! Helt rätt svar, jag river morötter!"
Jag sade aldrig att samtalsämnena har blivit smartare för det...
2 comments:
Viva la pedagogia!
Faktum är att allt du pratar, sjunger och gör är saker som sedan normaliseras hos honom. Så enligt den kaniniska övertygelsen. Ge honom trygghet i språk, musik, motorik, estetik. Var DU och din pedagogik fungerar perfekt. Tillägg måste sen göras när han blir äldre. Sätt gränser så klasslräaren slipper det osv.
Puss på er, ha en trevlig helg!
Det var det jag anade, småprat är bra för krabat ;)
Men vaddå sätta gränser? Är det på mitt ansvar? Är det inte skolans grej helt och hållet när jag nu int sku jaksa säja nej??? :P
Ha en trevlig skolvecka du med... Puss!
Post a Comment