Detta med samvete

Jag måste seriöst lägga av med detta dåliga mammasamvete.
Krabaten vaknade tidigt och tar en extra förmiddagslur medan jag passar på att gå i duschen, klippa tånaglarna och smörja in mig med något som känns trevligt och som doftar gott. Nämde jag att sonen sover och drömmer sött?
Och ÄNDÅ är det där attans samvetet där och säger att jag borde ägna tiden jag lägger på mig själv åt att plocka undan hyllorna som ännu står i hallen så att han inte leker med dem sedan, borde paketera detdär ena paketet, sticka på sista julklappen, moppa badrummet, städa innan jag är barnvakt i eftermiddag (som om det skulle vara städat mera efter det!).
Han sover ju!!!

Men nepp, så länge det finns saker som borde göras så kan jag tydligen inte slappna av med mig själv i största ensamhet ens. Jag som var så äckligt bra på det förut. Hur kan jag så totalt ha glömt bort hur man gör det? Hur gör man för att skuffa alla "borden" åt sidan när det behövs och plockar fram dem sen igen när man kan åtgärda dem?