Ett slag för nykterheten

Nu har jag ätit stark burana i två dagar och håller på att ge upp. Nykterhet varar längst! Hellre sjuka axlar än att vara aptrött i två timmar efter varje tablett, ugga =/

Eller så har jag fått narkolepsi, man kan ju aldrig vara för säker.
Eller så är det hösten.

Fast det är så superfint ute idag att jag har svårt att förstå de människor som påstår att de blir deppade på höskanten. Faktum är att det är en av mina absoluta favoritårstider åtminstone med dethär vädret. Soligt, blåsigt och mättade varma färger. Och så får jag dra fram ylletröjan igen!
Plus att jag får ett sånt stort stcka-baka-fixa i ordning för vintern-behov, fast få se hur mycket sånt jag hinner med nu...
Krabaten är i det skedet så att han klättrar och ramlar och gråter minst en gång om dan fast jag så skulle stå och hänga över honom hela tiden, så mycket ro för eget pynjande lär jag inte få. Men men, det kommer flera höstar, och bara potatisen blir skördad och jag får resten av landet vänt så är jag nöjd :)