Jag har så mycket jag tänker om den här saken just nu så jag skulle kunna skriva hål i skallen på vem som helst så därför försöker jag sammanfatta det i två punkter:
1. Att sakna sina barn ibland är viktigt. Så eftertänksam och tålmodig mor som mina barn hade ikväll har de inte haft på länge.
2. Att inte sakna sina barn hela tiden, utan vara lycklig över att få umgås bara med sin sambo som två vuxna människor också är precis lika viktigt.
Senaste natt jag tillbringat utan barn var natten innan vi skulle in för igångsättning med lillebror. Innan dess var det natten innan storebror hade igångsättning inplanerad.
Om nån undrar varför jag toknjutit detta veckoslut.
Shoppingen och maten var bra, men det som gav mest var nog vuxensällskapet och att märka att jag var en helt annan mera avslappnad människa utan mina vildingar att hålla ögon och öron på!
(Men ändå inte utan att mitt hjärta sade "miiiiiip" emellanåt när vi såg turistande familjer med barn i samma ålder som våra...)
3 comments:
Jamen just så är det, och så skall det väl vara! =)
- Lotta
Jo det här med perspektiv på tillvaron är riktigt nyttigt!
Tyvärr har det den bieffekten att jag saknar den andra vuxna mera än vanligt när han är på jobb :/
Post a Comment