Oouummmm

Jag är känd för att inte ha det längsta minnet, varken när det gäller viktiga saker att komma ihåg eller när det gäller att vara sur och komma ihåg oförrätter. Mitt minne är kort och koncist helt enkelt. Riktigt pinsamt kort är det när det gäller att komma ihåg namn, då är det ungefär lika långt som en minigolfbana. På tvären.

Det jag har glömt just nu är en klassiker som jag glömmer allför ofta. Och det  är att när jag har en stressig period är det viktigare att jag kommer ihåg att att slappna av i proportion till stressandet (mycket mera avslappning alltså), inte att försöka anstränga mig att komma ihåg allt som ska göras och stressa mera.
Anstränger jag mig blir jag disträ och glömmer alltid mera, men slappnar jag av har jag lättare att prioritera och därmed få saker gjorda.
Usch då man är lagad att vara en lättstressad människa med kort minne, kunde ju ha fått bättre egenskaper i födelsedagspresent.

Eller, födelsedagspresenten är väl inte så dålig i sig. Den är bara eländigt dålig i kombination med yra barn och sambo på jobb, högen med ogenomgångna skolpapper, föreläsningen jag ska hålla på tisdag, husvisningen vi ska ha på onsdag, svamparna som ska förvällas och det att cirkulationspumpen vid oljepannan är sönder och jag måste bära in ved och elda och att jag kommer att gå upp i arbetstid snart.
Ge mig ett lugnande mantra!

EDIT senare på kvällen:
Och tydligen smittar den av sig också stressen. För lillknatten, som annars somnar på klockan, var vaken 1½ timme extra ikväll. Jag försökte ligga och läsa i tysthet i samma rum för att göra honom sällskap, jag försökte natta som vanligt och lyfta honom tillbaka i egen säng varje gång (efter 10 sekunder) han kom upp igen, jag försökte erbjuda en matbit ifall det var hunger, jag försökte sitta en bit bort och sjunga gonattvisor, men till slut gav jag upp och lade honom brevid mig i sängen tills han lugnat sig så pass att han nästan sov. Och då först gick det att sova i egen säng. Jag
Gissa om allt det som skulle bli gjort ikväll har blivit gjort!