Apati (för det låter bättre än lathet)

Jag vet inte vad som drabbade mig idag.
Idag var dagen då jag eventuellt skulle få fara och praktisera lite (det blev ju inte så mycket av det i sommar, nej), men det passade inte bokföringen idag och därför blev jag hemma med ett par hemuppgifter (snart snart är jag ikapp!).
Och då borde jag ju ha tagit i med näbbar och klor av iver över studierna.

Eller så inte.
Istället drabbades jag av värsta apatin. Jag fick två uppgifter gjorda, däremellan hann jag surfa internet runt ett par varv, äta upp den sista chokladen i skåpet, äta lunch och meditera en stund. Därefter fortsatte jag den effektiva dagen med att nysta en härva med linnegarn innan jag gav upp och for och hämtade mina barn lite tidigare. Inte direkt för att jag tycker att de har det så mycket bättre hemma med mig, det var nog jag som saknade att ha ljud runt mig och var rädd att bli helt försoffad om dagen fortsatte på samma tema.

När jag tänker på saken känns det som att jag skrivit samma sak förut. Någon dag som plötsligt blivit ledig, eller var det så att knattarna var sjuka, och jag som hasar runt i mjukisbyxorna i värsta handlingsförlamningen fast det finns en massa saker som egentligen borde göras nu bums när man har tid.
Det kanske bara är så, att en hel blank dag är så lång att man nog hinner lite senare och sedan visar det sig egentligen vara bara några få fnuttiga timmar. Å andra sidan är det första gången sedan mitten av maj som jag haft en hel dag utan barn och utan jobb liggande framför mig. Kanske är det som så att knoppen kräver lite apati ibland för att vila upp sig och hitta nolläget igen.