Det har varit ett sånt veckoslut att knattarna somnar exceptionellt tidigt i sina egna sängar och jag tycker att huset ekar alltför tomt och tyst.
Med andra ord, ett veckoslut med mycket gäster, stoj, skratt, fläng, barnkalas och utevistelse. Och nu sitter jag inne och känner mig instängd och saknar sambon och förbannar tystnaden runt mig. Det är något som håller på att hända. Inte för att jag nånsin varit en enstöring, men jag börjar med åldern (eller nåt annat) allt mer uppskatta att ha liv runt omkring mig, utan att längta efter tystnad efteråt.
Men så är jag också glad att knattarna somnade tidigt, för i så fall tänker jag passa på att göra lite saker för mig själv. Först ska jag lyssna på musik och träna lite muskler. Och sen ska jag titta på nån gammal favoritfilm jag har liggandes på datorn som jag inte tittat på på fem evigheter eller så.
Söndagkväll i mitt hjärta!
3 comments:
Njut. de stunderna är ändå alldeles för få ;)
jag kommenterade föregående inlägg också :)
De är för få. Och det bästa är när man är pigg nog att njuta av dem emellanåt och inte behöver fundera på att använda tiden till att gå och lägga sig tidigt! :)
Post a Comment