Han med de två vänsterfötterna

Den unge herren gjorde idag, för andra gången i år, ett besök till hälsocentralen på grund av hål i hvudet. Baklängesfall från sängen med huvudet mot batteriet idag. Själv var jag köket när jag hörde hur det tjongade i varmvattenrören. Då hade jag två minuter tidigare varit inne i hans rum och strängt meddelat att det vilda härjande de höll på med inte var tillåtet i sängen och att ville de två busfröna härja fick de gå ner på golvet och göra det. Den åtsägelsen fungerade väl ungär i tio sekunder.
Sedan drog jag mig för att ringa hälsocentralen i en timme efter fallet, men då blodet aldrig slutade droppa var det bara att ringa och meddela att han skulle lappas ihop igen. Tack och lov krävdes inget syende, utan lite lim mellan hårstråna räckte till.

Men han klättrar ju bra och är försiktig när han ska gå ner för trappor och han är bra på att hålla balansen, går på tå riktigt elegant. Men han kanske inte har den bästa rumsuppfattningen och så dras han med och har mer än livlig fantasi. Han blir överivrig och tänker inte alls på var han är och vad man får och inte får göra. Eller vad som lönar sig att göra. Och det kan man liksom inte kräva att han ska kunna hela tiden själv ännu. Det kommer med tiden (och med fallen) och det enda jag kan göra är att finnas nära och påminna och fråga, vad kan hända om du gör sådär nu? Och finnas nära och blåsa och trösta och putsa sår tydligen...