Axa

Den gamla stugan på vår nya tomt, den som vi hamnar att riva. Den har inte alltid varit sommarstuga. Jag vet inte vem som bygde den i tiderna mellan 1900 och 1920 nångång. Men jag vet att den under en längre tid, antagligen redan från början, beboddes av traktens diakonissa. Och att den har byggts ut och byggts på efter hennes bortgång/bortflytt nångång mot slutet av 50-talet och använts som sommarställe efter det. Och nu när man gräver djupt ner i gamla skåp och skrubbar kan man plötsligt hitta skatter som tillhört henne. Skräp säkert enligt vissa, men riktiga skatter för mig.
Idag har här alltså surrat en stor maskin vittvätt.

Tvättlinorna blev fulla och bastun fylldes också.

Axa Johansson hette du. Tack för skatterna du lämat kvar!

Jag känner närmast vördnad inför de gamla lätt gulnade hannddukarna, borddukarna och säkert 30-talet gamla tygnäsdukarna som plötsligt trillat i min vårdnad. En del saker är i toppskick, en del har lite fläckar och är lite nötta, en del håller på att trasas sönder. Jag vet ännu inte vad jag ska göra av alla näsdukar, men det finns bara en sak man kan göra med gamla fina borddukar och handdukar. Och det är att använda dem till det de var tänkta för!

Som ni märker har jag inte ställets historia riktigt på koll ännu, men jag har blivit så nyfiken att jag verkligen måste ta reda på mera!