Det gnager

För det första. Den lilla stora krabaten skulle vilja vara så stor. Argt säger han "jag är VISST stor!" och viftar med fingret, när man försöker antyda motsatsen. Men så är han också liten. Så liten att man ännu inte lärt sig vems ord man kan strunta i och vem man ska lita på. Och har nån, som är äldre (bara lite lite äldre alltså), sagt att det finns monster under sängen, ja då måste man ju tro på det.
Så det är med gnag i samvetet jag sänder iväg honom de morgnar han kommer ihåg monstren, tittar på mig och upprepar, flera gånger "Jag vill inte sova hos dagmamman" "Mamma, jag VILL inte sova hos dagmamman".
Hemma på kvällen har vi löst problemet med att krama bort monstrena. Monster tycker inte om gos, de springer lång väng om de ser sånt och så får han en bamsekram, så kramar vi bort monstren. Ibland en gång, och ibland en gång till och ännu en gång till. Men på dagarna, när mamma inte är med? Kan man inte klona sig själv snart?

Annars är det fredagsfiilis, sambon kom hem igår så vi är fulltaliga igen.
Jag har ägnat förmiddagen med att klämma in en saftig dos bokföringsgrunder och tycker, fortsättningsvis (och en aning förvånat), att det är attans intressant!
Pizza blev beställt till kvällsmat redan i onsdags av krabaten, så jag skriver en shoppinglista som innehåller skinka och basilika och en massa andra godsaker.

Och nu ska jag gå och fortsätta slipa och måla, ty jag trodde att rummet vi målade var vitt och det räckte med att jag målade om de väggytor där vi spacklat och lite gammal färg lyste igenom. Men sini nej, väggarna var tydligen gråa! Åtminstone jämfört med den nya färgen, så det blir att fortsätta varvet runt. Tur att det är fråga om ett omklädningsrum på ett par ynka kvadratmeter bara!

Det blir till att måla om listerna också tror jag. Men taket, det får vara!