Fast egentligen är det väl bara en fyra månader sen eller så, ett år kan det ju inte vara...
Jag behöver väl inte säga att tiden går otroligt fort?
Idag ler han mot mig med sina tre små tänder. Ofta. Han är mitt lilla solsken med en avslappnad attityd till det mesta. Och så är han så gosig att man har lust att äta upp honom ibland.
Samtidigt som han märker att andra kan och får göra saker som han inte kan. Men det sporrar förstås, frukostgröten kan han nästan peta i sig själv med sked redan, bara man påminner om vad man håller på med emellanåt. Och akta dig storebror för att ta nån grej som jag leker med då får du höra på oljud!
Han kan ta flera steg på raken, om han vill. Grejjen är den att han kryper som en liten raket, så han verkar inte ha nån stress med det där promenerandet alls.
Sen har han ju lite ovanor också. Han bits lite för lätt med de små tänderna, mest mig. Och så lyssnar man INTE när mamma och pappa säger att man inte får öppna spisluckan och gräva i askan.
Och så har jag svårt att vänja av honom vid dendär kvällsnappflasksnuttandet, som jag skulle vilja bli av med innan det blir en ovana mera än en vana. Fast det problemet ligger mera hos mig, för fast det börjar kännas lite omständigt med nappflaska numera när han dricker ur mugg, så har jag så svårt att släppa dendär korta stunden på kvällen med snuttande lugn och nöjd kille som bara somnar direkt efteråt.
Idag är förutom födelsedag också en dag då vi körde sambon till båten. Det är som om att det aldrig finns tillräckligt med delikatesser i kylskåpet dehär kvällarna. Helt i tröstsnuttssyfte åt mig alltså.
No comments:
Post a Comment