Alkohol

Såhär just när ämnet dött ut hakar jag på alkoholdiskussionen.

Sådär allmännt så tycker jag att så länge man själv mår bra och alla runt en mår bra och ingen tar illa upp eller tar skada, så dricker man säkert inom ramarna för vad som är lagom. Fast den egentliga mängden då kan innbära en cider i månaden eller ett glas om dagen eller en fylla i veckan beroende på vem det är fråga om.

Sedn finns det två typer som jag har lite svårt för: Dels de "nu tar vi superfylla allihop!!"-typerna. De som antyder att man är tråkig och inte en i gänget om man inte orkar/vill hänga med. Men också de som är spiknyktra och därför är sååå mycket bättre människor än de som dricker en cider i månaden. Båda är lika illa om du frågar mig, fast den första typen är lättare att ursäkta för de är i alla fall inte nyktra :P


Själv har jag inte varit jättefull på, ja-a, över tre år nu, då jag har varit gravid och ammat och varit gravid igen. Och jag saknar det inte. Jag har varit så kääk-full plakat så många gånger tidigare i livet redan att det känns som det räcker och morkkis-krabbisarna är något som jag lever lyckligare utan.

Det som jag däremot saknar nu som ammande är att ta ett eller två eller tre glas vin i bra sällskap och bli lite tipsy. Eller en värmande whisky på kvällen. Eller provsmaka några goda ölsorter på krogen en kväll.
Som det är nu dricker jag nån ettans öl och har provsmakat nån cent vin, men vill, helt personligen inte dricka mera ännu så länge min mjölk är huvudfödan för filuren.

Men med tanke på att sambons jobb plötsligt har öppnat en ny dörr till vinernas värld så har jag en ny spirande vinprovar-hobby på gång och det skulle inte förvåna mig om jag om några år är den som gärna öppnar en vinflaska redan på onsdag och tar ett liten glas varje kväll, istället för dendär glassen eller chokon eller chipsen (som jag alltså inte är så förtjust i).