Får man sova såhär bra med två barn hemma?
Halv elva slocknade jag som ett ljus, ett-tiden ropade krabaten och fick täcket pådraget. Tvåtiden vaknade jag av att någon ville amma, femtiden samma sak igen och sen vaknade jag av mig själv halv åtta. Ändå är jag trött i huvudet nu igen. Amningshjärna kan man väl kalla syndromet för.
Mötet mellan brorsorna gick bättre än väntat. Krabaten var sur för att tvingas åka hem med pappa (han ville till fammo) jag möttes av ett "bort mamma" (inte blir man populär om man överger sitt barn sådär bara).
Sen satte vi oss på golvet allihop och då först märkte han filuren. Först ville krabaten liksom inte låtsas om honom riktigt, men när jag lade filuren på ett fårskinn på golvet skulle han lägga sig likadant bredvid och kika lite på dendär levande dockan. *insert många många hjärtan här*
Ännu är han lite avvaktande, vet inte riktigt hur han ska förhålla sig, men lika bra det. De dagar då han vill "klappa" lillelbror ordentligt kommer nog och lika bra om lillebror hinner bli lite mindre liten först.
PS
Och visst blev jag förlåten, när jag gick in ett extra varv och sjöng gonattvisor för Krabaten efter att han egentligen blivit nattad fick jag många kramar.
2 comments:
Jag lär ha gillat min bror, men ignorerat min stackars mor, när de kom hem. Men sen har jag ju en superbror också.
Du sover bättre än jag, som inte har barn, bara en man med öronvärk och en schizofren katt. Och sen pyret, fast det gör inte mycket väsen av sig än iaf.
Jovisst, varför bry sig om dendär gamla människan som man ren känner när det finns nån ny? :)
Nåja, störningsmomenten kommer och går, men på det stora hela, så får jag inte klaga på sovandet hittills!
Nånej, men vänta lite tills den börjar sparka!
Post a Comment