Sakna

Just idag saknar jag den familjemedlem som är borta på jobb.

Svårt att säga varför. Filuren har varit så glad och lättskött som man bara kan begära av en minimänniska med lite bubbel i magen. Krabaten har varit, eh... Nåja, så bra som en normaldag med en tvååring kan väntas vara, lite onödig tjat från min sida, lite fullt nödvändigt trots från hans (att skala och äta banan är fortsättningsvis traumatiskt, speciellt om mamma skalar och äter en annan brevid samtidigt, för då kan man ju exempelivs bli sur och vilja äta just den bananen istället när mamma redan ätit upp den.). Och jag har umgåtts med andra vuxna och snarvlat på telefon med släkt och vänner.

Men kanske därför att Krabaten frågat efter pappa så många gånger idag. Kanske för att jag städade undan den första satsen minikläder ur Filures låda och fyllde på med en storlek större och ville att pappa också skulle vara med och se hur mycket han växt nu. Kanske för att svärisarna var här och hjälpte med städandet som jag smått planerat att sambon och jag skulle ha gjort i helgen, deras hjälp är ovärderlig, men det känns ändå som om de gjorde någon annans jobb. Kanske för att jag är lite mosig i huvudet och märker att jag glömmer saker och är rädd att missa nåt viktigt och göra nåt fel på egen hand, kanske för att jag skulle känna mig självsäkrare med honom i närheten.

Kanske för att jag sov onödigt länge i eftermiddags och är pigg nu när kvällen kommit och båda barnen sover så jag har för mycket tid att tänka på helt egen hand.