Ett bekymmer mindre - och hundra bekymmer till.
Sambon blev kallad på nytt jobb. Akutinkallad. Och eftersom det är första arbetsturen vågade han inte tacka nej för att gå miste om framtida uppdrag. Så här sitter jag ensam i nio dagar med en nykläckt och en som jag inte får (eller ens kan) lyfta. Nej, jag ids inte ens gå in på hur lycklig jag är över situationen.
Nåja, han skulle inte ha åkt om han inte fått ok av farföräldrarna som lovat att ställa upp dag och natt om så behövs. Och så kommer mina föräldrar ner i helgen och kan låna ut ett par händer, så klarar oss gör vi nog. Men mentalt är det som att få en känga i skallen.
Nu tidig natt, man vet inte hur dehär nissarna tänker sova.
6 comments:
Och jag funderar genast, oroligt, varför får du inte lyfta? Tur att det finns föräldrar!
Usch vad det måste vara jobbigt. Nio dagar är en lång tid. Inte roligt för sambon heller kan jag tänka mej. Bara att tacka och ta emot den hjälp som erbjuds!
Maj
Nä, vad tråkigt!! :(
Lotta - Helt vanliga post-graviditetsbekymmer. Har vid nåt tillfälle försiktigt lyft krabaten för att testa och nån gång i misstag (mindre försiktigt) och har fått knut på magmusklerna, så jag får nog spara det nån vecka till.
Jo! Det är toppen att både de nämaste och de mer långväga gamylerna hinner med denhär veckan!
Maj - Nej inte hade han väntat sig att bli inkallad såhär fort han heller. Mammasamvetet tycker mest synd om krabaten, först är mamma borta och så far pappa bort.
Nåja vi har klarat första natten helt ok , alla har mat i magen och kläder på, så egentligen har vi det ganska bra!
Kamomilla - Det var inte riktigt såhär jag tänkt mig de första veckorna hemma nej :(
Men som sagt, världen går inte under, den blir bara lite mer komplicerad och innehåller lite mera logistik (och lite mera ensamhet).
Vad jobbar gubben med egentligen? Nio dagar på keikka?
Det finns ju stora fördelar med distansrelation - när man bara e två... Voimia!
M - Tack, lite voimia kan behövas! Han provar på båtlivet som inhoppare, din gamla vän NGLI, du vet...
Post a Comment