Trött gammal tant

Krabatens sovande är ett mysterium för mig.
Nattandet går som en dröm. Under den senaste veckan, då vi haft en "sämre" kväll så har han kommit upp och kikat 4 gånger innan han somnat för sig själv. Igår somnade han utan en enda omnattning. Det håller väl i sig tills nån ny utveckligsfas, i bästa fall ända tills småsyskonet kommer, men senast då räknar jag med turbulens igen.

Men nätterna, suck! Jag nattar om redan halv tolv vissa nätter och så kommer han rusande igen efter en halvtimme och jag ORKAR inte och sambon sover som en stock. Och så plockar jag upp krabaten i vår säng och så sover jag lite smalt (heh, som om det skulle vara möjligt just nu) och halvobekvämt resten av natten.

Men så plöstligt inatt sov han i egen säng hela natten. Passligt kvart före sju kom han joggande och var på soligt humör.
Om jag njöt? Nä, jag sov dåligt som bara den, vaknade redan halv två första gången och bara väntade på att höra mamma-rop eller tassandet av små fötter. Just som man vant sig vid att ha honom snusande och sparkande brevid sig hela halva natten så sover han hur bra som helst själv.

Fast det finaste just nu är nattningarna, då det går att prata med honom lite om vad vi gjort på dan. Den stora killen har lärt sig uttrycka sig så bra och förklarade tidigare under dagen att han var "Rädd dammsoogan", men ändå klättrade han ner från pallen han satt på och ville själv hålla i och dammsooga efter en stund. På kvällen sade jag att det var roligt att han inte var så jättreädd för dammsugaren mera (läs: panikgråt för bara ett par månader sen ännu) och att han var duktig som kunde dammsuga helt själv. Ett sånt strålande leende jag fick till svar på det!
Vaddå nobelpriset? Han vågar ju dammsuga själv!