Shoppa med Krabat

Min mamma kikade ner på besök och julshopping ett par dar.
Nu har jag julklappar till nästan alla förutom systeryster och svågeråger. Bäst att lägga pannan i djupa veck och hitta på nåt fint.

Min mor var däremot inte beredd på hur det är att shoppa med krabat. I matbutiken stod hon och ropade snällt på honom efter att han klivit ur vagnen. "Inte en chans" kommenterade jag till henne och mycket riktigt fick hon plötsligt jogga iväg efter honom när han pös iväg under ett par stängda kassagrindar och ut mot ytterdörrarna.
Varför han inte lyder? Min teori, för att han inte ens fyllt två år ännu? Om jag visste skulle jag nog använda de knepen som behövs för att få honom att lyssna.
Hur som helst, han lär ha lite annan kaliber än jag och syrran när vi var små, men jag som inte är van vid annat tänker inte på det som extra jobbigt eller så, jag bara måste tänka steget före honom hela tiden.

Idag tog vi däremot en promenad jag och krabaten och då gick det precis sådär som jag drömmer om, lite dra fötterna efter sig när-man-vill-bestämma-själv och ett rusa-in-på-nån-annans-gård-försök, men annars gick han snällt brevid mig och gick med på att hålla handen när vi gick över gatan utan kasta-sig-på-marken-drama eller tvärstopp-mitt-på-övergångsstället.
Ibland finns det så mycket VILL i den lilla kroppen och det bästa sättet för honom att visa det är att göra precis tvärtemot vad jag säger.