H*n, som troligtvis är en han och går under projektnamnet Filuren, mår bra. Och sparkar på utav bara attan. Inte så att han skulle sparka mera eller oftare än vad jag minns med Krabaten, utan för att han sparkar så hårt och är så stark. Mitt i allt ser det ut som att jag skulle hoppa till, fast det är nån annan som orsakar det. Om det känns såhär i min mage redan nu, så som det kändes den sista månaden med Krabaten, hur kommer det då inte att vara i januari då? Knäckta revben?
Själv mår jag också bra, men ska på ett extra storleksultraljud på fredag. Vilket kan vara nödvändigt. På rådgivningen fick jag beröm för mitt hälsosamma ätande, inte mycket extra socker här inte! Blodsockret pendlade ändå på båda sidor om gränsvärdet och fast vikten hade gått upp med noll gram, så hade magen växt med 3 cm på två veckor(!?!), vad säger man om det?
Inte mycket, man bara konstaterar att man faktiskt börjar bli smått otymplig och plockar fram ett par skor som går att sticka rakt på fötterna istället för att fortsätta med skosnöresframåtböjen som börjar ge upphov till en hel del komiskt stånkande och putande med kroppsdelar.
No comments:
Post a Comment