17,4

Det visar termometern i köket just nu. Inomhus. Jag antar att det knappast är varmare i nåt annat rum. Utomhus är det en tre-fyra minus, men en brasa sprakar i spisen redan idag. Vi kom hem sent igår så vi hann knappt elda och kvällen innan det hade vi den riktiga villaavslutningen ute på stugan.

Inte den då man eldar rishögar och forneldar och skjuter rakter och tänder lyktor, utan den då man eldar som en tok i kaminen för att få upp temperaturen i sovrummet tills läggdags. Bara för att nästa morgon riva blommiga lakan ur sommarsängar och samla ihop badhanddukar ur bastun. Ställa in de sista utemöblerna och gasgrillen, täcka in rosen med löv och ris. Plocka ut öppnade makaronipåsar ur köksskåpen, ta ut senapsburkarna ur kylen, torka ur, diska, plocka ihop, dammsuga och sätta råttgiftet vid springan mellan spisen och köksskåpen. Sån villaavslutning.

Nu har vår tvättmaskin jobb i några dagar, och jag med. Köksskåpen här hemma måste gås igenom för att vi ska ha plats för allt från stugan. Det tar emot, egentligen skulle jag ha lust att sticka varma små sockor just nu och mysa med sonen framför brasan och vårda min krabbis. Inte öl- eller vinkrabbis då utan dabetesmedicinskrabbis. Filuren i magen var helt normalstor (1,77 kg uppskattningsvis), jag har blodvärden som skulle godkännas för en åldersdiabets-patient, men då läkarna är så attans noga med graviditets-sockervärdena. Läkaren hummade lite och konstaterade att om jag slutat äta choko till vardags och har EN dag i veckan då jag får äta EN bit något sött och ändå har lite för höga värden var tredje dag, så är det bara att sätta till medicin då. Och den ger lite krabbissmak i munnen. Det lär vara något man vänjer sig vid och jag tänker att i dryga två månader ska jag väl klara av det, men lite retar det nog att det inte räcker med de ansträngningar jag redan gjort!