Var nog den långa gängliga gubben*) som stod vid busshållplatsen nedanför universitetsbacken och stirrade oroligt runt sig.
Han var orakad, men hade rena kläder, även om byxorna såg ut att vara grävda från de innersta gömmorna i garderoben eftersom de hade uppklippta glada 70-talsfransar nertill.
Där trampade han oroligt av och an i sin gula jacka med ett knippe lila blommor i handen och tittade långt på alla kvinnor som gick förbi. När jag närmade mig såg han hoppfull ut, viftade med blommorna och frågade om jag var Linda?
Jag tyckte nästan synd om honom när han stod där och hoppades för varje ung kvinna som gick förbi, så jag hade riktigt lust att bara ropa "Jaaa, HEJ på dig!!!" bara för att göra honom glad. För att sedan smita till jobbet med ett knippe blommor, hum.
I verkligheten skakade jag bara diskret på huvudet och gick vidare samtidigt som jag hade svårt att dölja ett leende.
Om nu sedan Linda var en dejt, eller hans dotter, eller en borttappad vän lär jag inte få veta, men jag hoppas att hon dök upp snart och att mötet var lika efterlängtat från hennes sida också!
*) Han var i alla fall gråhårig, därav gubb-titeln.
No comments:
Post a Comment