Vi var som sagt på 1½ årskoll med krabaten förra veckan. Han fick godkänt och hade vuxit bra, enligt sin egen kurva alltså. Jämfört med alla andras kurvor är han fortsättningsvis precis ovanför gränsen för vad som behöver kollas upp. Knappa 10 kg och knappa 80 cm. (Det var ungefär just då som jag kom ihåg att hans D-vitamindroppar tog slut för en månad sen redan. Apoteksshopping på to do-listan idag.)
Ibland undrar jag om han ändå borde kollas, då han var så stor vid födseln och växte bra i en månad för att sedan växa saaakta. Eller så är det min mjölk som borde kollas?!
Läg till listan med saker jag inte oroade mig över när jag väntade nummer 1.
På tal om att vänta barn. Jag tycker att jag är lugnare med hormonstormarna denhär gången. Visst är humöret på väg upp och ner mera än vanligt, men ändå mindre än senast. Eller så tar jag ut det i sömnen. Inatt skällde jag ut en annan mamma i drömmen så att det sjöng om det. Hennes äldre son sprang runt och åt bitar av andra människors mat på en restaurang, som jag befann mig i, medan hon bara gullade med sitt mindre barn och förklarade att "storebror smakade". Jag blev flyförbannad och ställde mig upp och skrek bland annat att hon var en skam för alla mammor och att hennes barns beteende tydde antingen på att det eller hon hade fel i huvu. Det var skönt. Att skälla ut någon alltså. Synd bara att jag så sällan gör sånt i verkligheten...
2 comments:
Kan tro att det var skönt att skälla! kanske man kunde gå såna terapikurser? Sådär som andra går på skratt-terapi?? ;)
Ja ibland tror jag att det skulle behövas för alla som är lite för snälla för att ryta till på riktigt. En äkta röst-övningskurs!
Post a Comment