Det största som hände mig i år:
Det mest inspirerande jag gjode i år:
Mitt trädgårsprojekt! Fast det känns som om jag inte ens kom halvvägs med det första somamren, nåja nya tag i vår igen!
Årets skönaste:
Värmeböljan i juni-juli då vi låg nere på bryggan vid stugan och svettades och slogs med bromsarna och drack massvis med vatten varje dag. Slappt!
Årets "det trodde jag aldrig":
Vi köpte, remppade lite och flyttade in i vårt eget hus! Det var inget jag trodde vi skulle hinna med i år.
Och i samma veva, årets jobbigaste:
Årets eländigaste:
Piller! Och vad de medförde för mig. Nåja, det var knappast enbart hormonerna som fick mig att må så illa, men utan dem tvivlar jag på att det skulle ha gått som det gjorde. Det är flera månader av min sommar och höst som jag såhär i efterhand bara kommer ihåg som ett grått töcken av oro.
Och nu börjar jag snart känna mig som mig själv igen. Jag vill hitta ett jobb, träffa människor och röra på mig. Vara mig själv igen bara.
Men först ska jag överleva vaknatt nummer fyra i raden. Den heter barn med över förtio graders feber-vakan. Suck!
1 comment:
Det kan bara bli bättre, livet :)
Och med krabat och hus är du långt på väg redan...
Post a Comment