Jag är en vandrande snabbmatsrestaurang. När kunden blir hungrig får han färdigt tillredd lagom tempererad mat på en minut. Skoj för kunden! Och tur för mig att jag bara har en stammis!
Själv får jag hitta på annan snabbmat. Idag var det äggnuddlar + kött + solrosfrön + tunt skivad morot och lök i en mysig wok, det var det som fanns i skåpen, gick att tillaga på en kvart och äta ännu snabbare.
Sedan har jag kommit på vad det är jag saknar mest av allt här. En viss typs människor.
Här skulle alltså finnas umgänge om jag skulle ha lust, mammagrupper och familjeträffar och whatnot, men i ärlighetens namn så har jag fördomar... Högst antagligen är det vanliga mammor och vanliga familjer, jag vet! Men risken finns ju att dom är småortsbor som inte kan tala eller tänka på annat än vad som händer framför deras näsa. Bebisar och småbarn och sånt för tillfället. Vill jag lära känna nån så vill jag det för att jag är intresserad av personen, inte för att vi just nu råkar ha en gemensam nämnare. Och jag själv vill inte heller bli uppfattad som en trevlig människa bara för att jag bevsligen haft sex åtminstone en gång i livet. För att nu dra det till sin spets...
Vad är det jag VILL ha då?
Svårt att sätta fingret på det... Men efter att ha bytt några ord med min kusin, har hälsat på svägerskan och snackat med min studiekompis idag, så inser jag att det är sånt jag saknar. Med risk för att igen sätta mig på höga hästar; jag saknar den jargong jag blivit så van vid från studierna och jobbet. Lättsamt, men ändå inte på högstadienivå. En viss sorts människor, som jag av nån orsak inte tror att jag kommer att träffa på FÖR många av här.
Och jag lyckades just räkna upp tre personer i min närhet och en stor bunt till jag har nätkontakt med, så inte är livet SÅ illa! :)
Nåja, sedan brukar jag ju påstå att jag tycker om fördomar och det jag tycker ännu bättre om än fördomar är att lyckas bevisa för mig själv att dom är felaktiga. Så nästa tisdag ska jag ändå på familjecafé här i stan. Wish me luck ;)
