Helt hysteriskt

Om jag ska ha nya kläder innan våren, lär jag köpa dem på loppis!

Det blev inköp av ny ylletygsjacka idag. Det var kärlek vid första provningen. Det var mer än den dubbla budgeten för en ylletygsjacka. Men då den var så fin och mörkblå.
 Men jag hoppas på att den håller minst lika bra som min gamla! Det är 6 år sedan jag köpte den... (och jag överväger att ge den ett nytt liv, men jag återkommer till det senare)

Sade jag att jag var ensam med knattarna i köpcentret förresten?

För att göra ett långt spektakel kort:
Den yngre spände jag fast i barnvagnen (tur att jag tog med den), satte jag honom på fri fot sprang han i full fart. Ingen skillnad vart, bara det var bort från mamma.
Den äldre låg på golvet i klädbutikerna och krälade in under hyllorna och petade på ungefär allt.

Förlåt, jag tar tillbaka allt jag någonsin sagt eller tänkt om mammor som inte har pli på sina barn. För i vissa fall GÅR DET BARA INTE!

(Jag hotade, mutade, lovade, berömde, klagade och försökte sansat förklara att golvet var smutsigt för folk går med ytterskorna på det, att kläderna tillhör butiken, inte oss, och att butikslarmen vid dörrarna inte är klätterställningar utan till för att märka om nån stjäl något.)

En annan form av osäkherhet

Dehär har jag hemma just nu och provar:

Dom är inte obekväma och jag gillar stilen. Men 9 cm klack + mina vänsterfötter. Ska vi gifta oss eller ska jag hamna till sjukhus med stukad fot?

Så nu funderar jag på dehär, inte lika festliga nej, men de går säkert att dansa i!

Ja, jag är ute i god tid efter att min systeryster påpekade åt mig att ska man köpa vita skor på rea ska man göra det nu typ... Och skorna är rätt viktiga, eftersom jag väldans gärna skulle vilja ha en klänning som är vadlång ungefär. Sådär ja, färdigt bridezillat för ett tag igen!

Det här med säkerhet

Nu har jag suttit och gogglat på bilbarnstolar halva kvällen.

Rekommendation: Att barn åker baklänges i bilbarnstol upp till minst fyra års ålder.
Verklighet: Benen slutar få plats där senast vid 3-årsåldern.
Verklighet: Vi har två bilar, varav den ena så småningom ska bytas ut mot nån paku-aktigt.
Verklighet: Vi har en bakåtvänd bilbarnstol som lillknattfnatt åker i bakvänt i pappas bil och framvänd i min. En framåtvänd bältesstol (sitter endast fast med bilbältet, inga egna bälten) som storknattfnatt har i pappas bil och en sittkudde (låg, utan sidoskydd) som storknatten har i min bil.

Förra fredagen besökte jag alla närliggande loppisar utan resultat och ikväll har jag då googlat nya och halvanvända och funderat på säkerhetsrekommendationerna och är helt snurrig i huvudet.

Helst skulle storknatten då ha TVÅ bältesstolar, en för varje bil, men är det nu så nödvändigt om vi snart byter till paketbil, ryms det ens en sån in dit?
Ännu värre med lillknatten då. Helst skulle han få åka baklänges i båda bilarna, men sen när det blir paketbil kan det bli svårt med det också. Och ett drygt år in i framtiden kommer dessutom hans ben att vara för långa för bakvänt åkande igen.

Vad är normal säkerhet och vad är att vara fjantigt orolig och oekonomisk. Nåja, allt går att sälja på torget när det blir obehövligt, men ändå!

Dags för en king size?

Försöker, på grund av envis hosta i den äldre av arvingarna, att ta ett lugnt veckoslut. Idag har vi bara varit hemma så nära som på ett butiksbesök (för att köpa... Tvättmedel.) och ett biblioteksbesök (för att... Nåja det är inte så svårt att gissa vad vi gjorde där. Och vad jag har gjort resten av dagen).

Plötsligt finner jag mig görandes det som jag gjorde innan jag alls träffat min sambo på ensamma hemmalördagskvällar - dricka en öl och lyssna på musik på youtube (och fundera om nedanstående musik går att inkorporera i ett bröllop), bara för att jag kan. Nu är sambon bara på jobb förstås, men utöver det har en sak ändrats.
Det kan hända att jag blir utkastad ur sarkastiska föräldragnällares klubb för det här, men vet ni när sambon är borta hur gosigt det är att en treåring, halvvägs in på natten, kommer tassande till vårt sovrum, kryper in under mitt täcke och suckar nöjt och somnar om. Killen har slutat snurra som en propeller på nätterna och är så varm och gosig (om han inte snarkar eller har ätit vitlök på dan) att det nästan är det bästa som finns.
Fortsätt komma tassande till dina föräldrars säng så länge du vill bara!
Åtminstone när din pappa är på jobb.
(Till saken hör att den här killen punktligt kommer till vårt rum varje natt och jag har helt slutat försöka orka bry mig om att göra nåt åt det)

Gällande den potentiella bröllopslåten så är det en gammal favorit för mig och textmässigt skulle den passa in... Men går månne kantorn med på att spela den? Och har kantorn en elgitarr?

(Uh, strunt i videon, den är smått gräslig, blunda och lyssna istället!)

Århundradets uppfinning

Det är nog de små rödvinsflaskorna på 25 cl.
Okej, kanske nån annan skulle föreslå datorn eller internet eller något ännu intellektuellare. Men en fredagkväll då nedvarvning känns som det enda rätta och man är ensam hemma med barnen och aldrig i livet skulle öppna en stor flaska på egen hand. Då är jag tacksam att sambon importerat några småflaskor från jobbet till mig!

Århundradets nästbästa uppfinning är Linkosuos ruissips (torkade rågknappar med olika chipskryddor på) som knapras ner med rasande takt här i huset. Jag säger inte att de är hälsosamma, har undvikit baksidan av påsen bara för att inte veta exakt allt vad de innehåller, men de måste rimligtvis vara bättre än potatischips!

Idag avhämtades också Blå Bilen. Min nya bil (någon annans gamla). Den är en riktigt trevlig körupplevelse, men insidan är lite "kantig" och teknik och knappar finns där så det räcker, nästan lite för mycket för att vara 100% praktisk och enkel att förstå sig på om man frågar mig (det är en Kia Ceed förresten, men huvudsakligen är den Blå, något blåare än den har jag nog inte sett).

Pölar!

Den här månaden, eller snarare hösten, kommer att bli ihågkommen på många sätt anar jag.
Både bra och dåliga sätt!

Den kommer att bli ihågkommen som den dyra hösten. Det här sitter jag nämligen och knackar på en ny dator. En bordsdator, då både min och fästmannens inte  är att lita på längre. Och imorgon ska jag och hämta mitt livs allra första egna bil (nåja, typ) från butiken. Dyra var det.

Det kommer också att vara hösten då jag drabbades av mörkret som aldrig förr. Jag brukar inte påstå att jag påverkas väldigt negativt av höstmörkret. Tvärtom, jag som har svårt att sova somrarna igenom då det är ljust redan klockan tre på morgonen tycker att mörkret medför vila. Men i år har nog de tidiga morgnar och sena eftermiddagar som pendlingsjobbet medfört i kombination med mörkret då, faktiskt fått mig nedstämd.

Det kommer att vara stressens månad. Av tidigare nämnda orsak. På grund av studierna. På grund av sambon som egentligen inte skulle jobba så mycket nu, men istället plötsligt är på åtta dagars kommendering ombord. På grund av extrauppgifter som jag tagit på mig. På grund av husförsäljning och husköp. På grund av bröllopsfunderingar. Det tar länge innan ron infinner sig på kvällarna.

Men på det stora är jag ändå nöjd med livet just nu, så länge jag hinner varva ner emellan. Vilket jag gör just nu genom att googla på DIY bröllopsgrejjer (planera pyssel är förvånansvärt rogivande för att vara så kreativt).
Genom att läsa deckare på kvällarna tills näsan tippar i boken (tar inte mer än kvart efter att jag lagt mig).
Genom att vila aktivt. Inte bara löllötera runt här hemma, utan genom att lägga mig bekvämt en stund och koncentrera mig på att andas lugnt och tömma hjärnan (går förvånansvärt bra på färjan på morgonen/eftermiddagen bara man stänger bilradion).

Och vad är det med pölar? Jag har helt klart glömt, men knattarnas fascination är underbar att beskåda (dock inte att torka upp efter).